Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vad döljer statsministern?

Skandalen med Transportstyrelsen är inte avgjord och det är fortfarande oklart vad statsministern egentligen visste.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Skandalen med Transportstyrelsen är inte avklarad. Skälen till detta är att det fortfarande inte är klarlagt när representanter för regeringen, däribland Stefan Löfven, fick reda på läckan. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Statsministern hävdar att han fram tills januari detta år inget visste. Det finns inget skäl att tro att statsministern ljuger.

Men ju mer som framkommer om regeringens arbete, ju svårare blir det att förstå hur den överhuvudtaget fungerar internt om det är så att statsministern talar sanning. 

Visste statsministern inget fram tills detta år innebär det att regeringsföreträdare inte kommunicerar med statsministern i, för rikets säkerhet, helt avgörande frågor.

Den numera före detta inrikesministern Anders Ygeman har för Aftonbladet berättat att han inte berättade för Stefan Löfven om läckan då det inte i ”det läget inte fanns anledning för mig att informera statsministern”. Det var dessutom, enligt Ygeman ingen information man pratar om ”på fikarasten” (AB 25/7).

Köper man Ygemans förklaring finns det däremot en allvarlig omständighet som inte är klarlagd. Efter ubåtsjakten 2014 inrättades av regeringen ett säkerhetspolitiskt råd. I detta råd ingick statsministern, vice statsministern, som då var Åsa Romson (MP), försvarsministern samt inrikesministern. Statsrådens statssekreterare satt även med samt även representanter från försvarsmakten och säkerhetspolisen.

I en interpellationsdebatt från 2014 förklarade Löfven att rådet sammanträdde en gång i månaden. Statsministern beskrev rådet som ett ”beredande och koordinerande organ mellan de statsråd som förväntas ha mest inblandning i den här typen av frågor”. Det vill säga säkerhetspolitiska frågor.

Författaren Lars Wilderäng, som skrivit om rådet och dess roll i det hela, uppskattade att antalet möten bör vara omkring femton till antalet, om uppgifterna från Löfven i interpellationsdebatten stämmer, sedan Ygeman fick reda på läckan från Transportstyrelsen. 

Så trots att rådet träffats omkring femton gånger har alltså statsministern och den vice statsministern inte en enda gång underrättats om läckorna? Enligt Gustav Fridolin (MP) visste man i Miljöpartiet inget om läckan innan statsministern visste om den, det vill säga i januari detta år (SR 3/8). 

Det innebär att dessa möten måste ha varit fullständigt innehållslösa. Eller, som Borås Tidnings ledarsida antytt, att mötena inte ägt rum och att det säkerhetspolitiska rådet bara existerat på pappret (BT 4/8).

För vad är syftet med ett säkerhetspolitiskt råd om frågor som rör allvarliga hot mot rikets säkerhet inte diskuteras där? Det är dags att regeringen lägger korten på bordet.