Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Håkan Boström: Vad betyder egentligen höger och vänster i politiken?

Höger och vänster används till vardags i politiken främst som slagträn. Men det finns också en djupare betydelse i begreppen som handlar om synen på jämlikhet som överordnat värde i samhället.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Höger och vänster är två fundamentala begrepp i politiken. Men vad betyder de egentligen? I den offentliga debatten används de oftast som slagträn för att peka ut politiska motståndare eller skapa sammanhållning i den egna gruppen. Men begreppen är inte bara identitetsmarkörer.

Några har säkert hört talas om att politikens höger och vänster uppstod i samband med franska revolutionen. Anhängarna till revolutionen, till ”framsteget”, satt till vänster i franska nationalförsamlingen, medan motståndarna satt till höger. Det är dock inte alltid så att högern vill bevara gamla institutioner och vänstern förändra dem.

Höger och vänster är framförallt positionsangivelser i relation till något annat. Begreppen är relativa och kan därför förändras beroende på tid och plats. Runt sekelskiftet 1900 var det exempelvis givet att liberalerna var vänster och de konservativa höger. Under stora delar av 1900-talet ansågs liberalerna höger i Europa, då i förhållande till den dominerande socialismen. I USA har liberaler hela tiden setts som vänster.

Det betyder dock inte att det är helt godtyckligt vem som kan kalla sig höger eller vänster. Den italienske statsvetaren Norberto Bobbio menar att den fundamentala frågan för höger-vänsterskalan handlar om synen på jämlikhet.

Den rena vänsterpositionen är att betrakta jämlikheten som helt överordnat värde. Inte bara ekonomisk jämlikhet utan jämlikhet i alla tänkbara former. Den socialistiska utopin utgår i hög grad från detta mål. Att socialistiska samhällen sällan är särskilt jämlika i praktiken är en avgörande praktisk invändning, men jämlikhet är fortfarande målet hos de som förespråkar sådana samhällen, om vi utgår från att de är intellektuellt hederliga.

Socialdemokratin har kompromissat med jämlikhetsidealet och satt materiell standardökning som ett (minst) lika viktigt mål. Jämlikheten ska främja tillväxt och vice versa. Det måste finnas ett välstånd att fördela även om processen skapar viss ojämlikhet. S har sällan, åtminstone med avsikt, låtit jämlikhetsambitioner stå i vägen för standardökningar. För de som befinner sig på den yttre vänsterkanten blir S därför ett högerparti.

Liberaler och konservativa sätter andra värden högre än jämlikhet. För liberaler har det precis som för socialdemokrater handlat om ekonomisk tillväxt. Man har haft en starkare tro på konkurrensens välståndsskapande förmåga. Det gäller inte bara för den materiella utvecklingen utan även för konsten och vetenskaperna. Men marknadens effektivitet är en empirisk fråga. Det centrala med liberalismen är att självbestämmande och frihet för individen anses trumfa jämlikheten som värde. För libertarianer gäller detta fullt ut. Jämlikhet i levnadsförhållanden spelar ingen roll alls. De flesta liberaler accepterar dock någon form av frihetsinskränkning i utbyte mot viss jämlikhet.

För de konservativa är det olika kollektiv som istället trumfar jämlikheten. Den egna familjen, kyrkan eller nationen ska värnas och ges en särställning – åtminstone ska staten inte aktivt undergräva dem i jämlikheten eller frihetens namn. De konservativa menar att olika kollektiv och traditioner är nödvändiga för att ge individen en djupare identitet. Extremhögern går längre och vill stänga möjligheten att bli medlem av den egna nationen eller rentav undertrycka andra kollektiv.

Det är egentligen inte givet att liberalismen ska placeras till vänster om konservatismen. Det beror främst på att både liberaler och socialister i praktiken har förespråkat reformer och en förnuftsstyrd samhällsordning. Klart är emellertid att både liberaler och konservativa står till höger om de som vill sätta jämlikheten framför allt annat – den egentliga vänstern.