Sverige har vård i världsklass. Det finns dock en sak som sticker ut: köerna. Den statliga vårdgarantin sätter gränser för hur lång tid en patient ska behöva vänta på vård. När det gäller operationer är maxgränsen 90 dagar. Men det är inte alla regioner som klarar det. Och Västra Götaland tar dessvärre inte hem någon guldmedalj när det gäller att ge vård i tid – snarare tvärtom.
I Sveriges kommuner och landstings utvärderingar hamnar Västra Götalandsregionen (VGR) under snittet. I september var andelen som fått en operation eller motsvarande åtgärd hos den specialiserade vården 59 procent inom tidsramen. Rikssnittet är 64 procent. Det innebär att 10 506 personer fått vänta i över tre månader.
På Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU) är det ännu värre. SU uppfyller målet i 38 procent av fallen, enligt SKL.
Att det är så här är kanske inte förvånande för den som har läst den senaste tidens krisrubriker. I december i fjol fick politikerna en hård julklapp när facket på SU gick ut med ett protestbrev. ”För det är bara tal om att allting är så bra – det är provocerande. Visst är det jättemycket som är bra, men när vi larmar om att det är patienter i varenda säng så möter de inte vår frustration”, sa Gunnar Eckerdal, styrelseledamot för Sjukhusläkarna, till GP (19/12 2018).
Faktum är att Sahlgrenska har ”korats” till Sveriges sämsta universitetssjukhus av tidningen Dagens Medicin (23/1). Detta förklaras bland annat med just de långa köerna, som till stor del beror på platsbrist. Det har i sin tur att göra med bristen på vårdpersonal. För få sjuksköterskor leder till att det inte går att hålla vårdplatser för eftervård öppna. Det hela blir till en ond spiral. Personalbrist gör att arbetsmiljön blir sämre, vilket i sin tur leder till ännu fler slutar.
Framförallt riskerar sjukhuset att framstå som en oattraktiv arbetsplats och får svårt att rekrytera personal. Det drabbar givetvis patienterna. För bara några veckor sedan meddelade SU att slutenvårdsavdelningen på avdelningen för lungmedicin stänger, eftersom personalstyrkan inte räcker till.
Men det handlar inte bara om att det är svårt att rekrytera. Folk måste ha lön också. Parallellt med de köer som vuxit fram under de senaste åren växer något annat: underskotten. Sahlgrenskas ekonomi är i kris. År 2017 var Sahlgrenskas budgetunderskott 326 miljoner kronor (SVT 10/4 2018).
I början av 2018 meddelade sjukhusledningen att det skulle införas ett anställningsstopp, eftersom ekonomin var så dålig. Samtidigt som vårdköerna blev längre och längre bantades personalstyrkan. I våras beslutade regionfullmäktige att avskriva budgetunderskotten – som sammanlagt uppgick till 1,2 miljarder – i alla regionens sjukhus. För Sahlgrenska innebar det att man slapp handskas med underskott på nästan en halv miljard.
Är då allt frid och fröjd nu? Knappast. I maj beräknades årets underskott landa på minus 180 miljoner för sjukhuset. Detta trots besparingar och effektiviseringar.
Situationen är ohållbar. Vad ska politikerna göra? Fortsätta att skriva av underskotten, år efter år? Det är uppenbart att det inte finns någon plan för hur sjukvården ska finansieras långsiktigt. Självklart finns det bra och rimliga kostnadsbesparingar. Planen att köpa in billigare läkemedel är rimlig. Men det lär inte räcka.
Det går inte att spara sig ur alla kriser. I budgeten som regionen beslutade om för 2020 verkar en viss medvetenhet om problemet existera. Detta kan man läsa i presentationen av den grönblå regionbudgeten: ”Det ekonomiska underskottet för 2018 var 728 miljoner kronor och om inte åtgärder vidtas under 2019 som ger resultat så riskeras ett större underskott. Ett sådant underskott bedöms inte kunna balanseras av överskott i andra verksamheter".
Om akutsjukhusen misslyckas med att genomföra ytterligare besparingar sätter det hela regionens ekonomi på spel. Då kommer hela Västra Götalandsregionen stå inför betydande ekonomiska problem.
Alternativet är skattehöjningar. Regionen har dessutom räknat med 250 miljoner i statsbidrag. Vad händer om regeringen bestämmer sig för att det är dags att dra åt svångremmen? Det har hänt förr. Ytterligare en aspekt är det nya kommunala utjämningssystemet. Det kommer att missgynna VGR.
Det skulle vara bekvämt om problemet med dålig ekonomi och långa köer gick att lösa genom enkla besparingsåtgärder, lite omorganiseringar och några extra miljoner. Men VGR:s kris är egentligen bara en del av den nationella vårdkrisen. Att VGR inte lyckas bättre är anmärkningsvärt, men över hela Sverige larmar regionpolitiker om samma problem, och har gjort det i flera år. Vårdkrisen måste upp på den nationella politiska dagordningen.
Är det någon som vet vad Stefan Löfven och hans regering har för plan? Antagligen inte. Det verkar inte finnas någon.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.