Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Att sätt kriminella bakom lås och bom ger effekt. Bild: Åserud, Lise
Att sätt kriminella bakom lås och bom ger effekt. Bild: Åserud, Lise

Håkan Boström: Våldsbrotten går att komma tillrätta med

Hårdare tag har ett oförtjänt dåligt rykte i den svenska debatten. Att kriminella hålls borta från gatan ger en omedelbar effekt på våldsbrottsligheten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

2019 har dominerats av en eskalerande kriminalitet. Speciellt de grova brotten: skjutningar, sprängningar, rån och grov misshandel har uppmärksammats. Det går knappt en vecka utan rapporter om nya illdåd.

I Göteborg har det dock varit lugnare än vanligt sett till det riktigt grova våldet. En död och 12 skadade i olika skjutningar i staden ser ut att bli årets facit med några dagar kvar till nyårsafton. Förra året dödades elva personer och mer än ett par dussin skadades, uppger Sveriges Radio (27/12). Sett till antalet registrerade skjutningar (inkluderat de som inte ledde till skadade och dödsfall) är nedgången mindre markant, från 60 till 40 stycken.

Polisen framhåller förstås att deras arbete mot den organiserade brottsligheten varit framgångsrikt, inte minst den lokala polisnärvaron i problemområden. Men ett av huvudskälen till siffrorna är att flera tungt kriminella sitter inne. Värdet av långa fängelsestraff är inte sällan omdiskuterat, men en sak är säker. Att få bort våldsbrottslingarna från gatan ger i sig en trygghetseffekt. Fler är inte de inblandade än att effekten blir omedelbar.

Statistiken skulle bli mindre beroende av vem som för tillfället muckat från kåken om fängelsestraffen förlängdes i syfte att skydda allmänheten. Att de tungt kriminella hålls borta från samhället ger också i sig en förebyggande effekt, eftersom de då får svårare att rekrytera nya anhängare.

Den positiva slutsatsen är att den grova våldsbrottsligheten går att hantera, eller åtminstone hålla i schack, med punktinsatser och straffskärpningar. Då är det svårare att få bukt med den utbredda ungdomsbrottslighet som ligger till grund för nyrekryteringar till gängen.

Antalet anmälda personrån ser till exempel ut att bli rekordhögt i Göteborg för 2019 med den högsta siffran på fem år (en ökning med minst en tredjedel). Risken att bli rånad är statistiskt sett mycket liten, men vetskapen att det drar runt gäng som rånar ensamma nattvandrare väcker ändå en befogad oro hos allmänheten. Inte minst är den markanta ökningen av rån mot barn och unga allvarlig. Rånarna är i de fallen inte sällan själva unga, och här krävs det troligen att socialtjänsten ges utökade befogenheter att tidigt sätta in mer kraftfulla åtgärder, liksom straffskärpningar.

Det har blivit en allmän sanning att straff, omplacering och inlåsning inte hjälper i längden. Men det hjälper ofta på kort sikt att få bort de som ställer till problem från lokalmiljön. Det skulle även stärka respekten för samhällets institutioner om konsekvenserna av sådana här gärningar blir tydliga. Visst ska man inte negligera värdet av sociala, förebyggande insatser, men deras effektivitet för att motverka just brottslighet är helt beroende av hur de utformas. Tydliga normer från samhällets sida har länge underskattats i Sverige. Staten kan sätta ned foten vid lagbrott. Normerna i vardagen kan bara upprätthållas av människor. De kan sällan administreras fram.

Det är inte sant att det svenska samhället skulle stå på randen till en samhällskollaps. Brottsutvecklingen går att bryta. Men det krävs andra metoder och politiska avvägningar för att komma till rätta med problemen än de vi är vana vid. Sverige har försatt sig i en situation med större sociala spänningar än det historiskt normala, en situation som också avviker från våra grannländer. Det kräver politisk vilja att prioritera brottsbekämpningen. Men det är inte omöjligt.