Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Jesper Sandström: Våldet i Göteborg minskar tilliten till samhället

Höga skatter och omfattande välfärd bygger på att systemet har legitimitet - väljarna förväntar sig något för sina pengar. Otrygghet urholkar snabbt kontraktet mellan väljarna och makten.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Den senaste tidens våldsvåg i Göteborg visar inga tecken på att avta. Häromveckan knivmördades två unga män. Natten mot söndag misshandlades en man i samband med ett rånförsök i centrala Göteborg, men överlevde.

De här händelserna får följdverkningar i hela samhället. Dels i den uppenbara tragedin att människor möter en våldsam död eller lider livslång fysisk eller psykisk skada, men också eftersom våldet indirekt drabbar även de som aldrig varit i närheten.

Det blev tydligt efter knivdåden då Sahlgrenska larmade om akut blodbrist, vilket lätt hade kunnat utsätta andra oskyldiga, blodbehövande, för livsfara. Vården påverkas också på andra sätt. Alice Teodorescu belyste i en gästkolumn i början av månaden hur barnakutens personal istället fick tjänstgöra på vuxenakuten, på grund av det kaos som rådde. Polis spärrade av entrén eftersom det skjutits på tre platser i Stockholm den kvällen.

När allt fler möter liknande upplevelser riskerar det att leda till en snabb attitydförändring. Sverige är genomsyrat av en socialdemokratisk samhällssyn, så pass att även Alliansen i stora stycken skrev under på den.

Den bygger på att höga skatter i utbyte mot att det offentliga lovar frid och fröjd i de flesta delarna av livet. När det kontraktet börjar knaka i fogarna går det väldigt fort för stora delar av väljarkåren att söka sig till populistiska alternativ och paniklösningar. En sådan trend kan bli väldigt svår att vända.

Det går dock alldeles säkert, delvis genom de så ofta påtalade preventiva åtgärderna, till exempel genom att se till att folk kommer i arbete, vilket radikalt minskar deras vilja att begå brott.

Men det tar tid att bygga bort det den grund för brottslighet som skapats över decennier. Därför skulle våldsbrotten behöva hårdare straff idag. Många av de grövsta förövarna är återfallsförbrytare och kan man inte hindra dem från brottslighet på samhällsnivå får man göra det på individnivå. Annars blir offren stadigt fler.

Mindre lyckat är när rättsväsendets företrädare försöker släta över situationen. Exempelvis polisområdeschef Erik Nord, som på Twitter påtalar ut att våldet inte ökat nämnvärt de senaste åren. Förvisso, men det har ändrat karaktär och i högre grad flyttat ut i offentligheten.

Om man dessutom zoomar ut och tittar på FN-organet UNODC:s statistik syns att Sverige gått från att ligga under västeuropeiskt snitt vad gäller dödligt våld, till att ligga en god bit över.

Därmed inte sagt att vi står inför samhällskollaps, men det är ju relativt få utanför den yttersta högern som tror – och det blir orimligt att anpassa sina uttalanden utifrån att dessa behöver lugnas. Lite som om finansanalytiker skulle tala tyst om ekonomiska kriser av rädsla för att folk annars blir vänsterextrema och börjar hata kapitalismen.

För en öppen diskussion kring problemen utan att vare sig överdriva eller tona ned. Angrip dem metodiskt, redovisa vilka åtgärder som fungerar och vilka som inte gör det. Så kan brottslighet, sviktande tillit och tilltagande populism bekämpas i ett svep.