Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Mia Oshiro Junge

Karin Pihl: Världen behöver fler dagdrömmare

Sociala medier gör att toleransen för sådant som är tråkigt minskar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är inte lika förargligt att missa bussen längre. Förr, innan de smarta telefonerna slog igenom, var det träigare. Särskilt om batteriet i mp3-spelaren hade tagit slut. En kvart tills nästa kommer, vad gör man då? Huttrar lite, försöker skaffa sig en uppfattning om de andra väntande resenärerna, vankar av och an. Blänger ut i vintermörkret. Tänker på våren. När kommer den egentligen? Kanske vore det trevligt med semester…

… och sedan har tankarna vandrat iväg och det har gått en kvart och bussen kommer. Men den där typen av dagdrömmeri som uppstår när man väntar på en buss, sitter på ett tåg eller står i kön på Ica, blir alltmer sällsynt. Nuförtiden finns ett enkelt sätt att få tiden att gå. Så fort en minuts väntan infinner sig är det bara att ta upp telefonen. Personer som inte tittar ner i sin nalle har blivit en ovanlig syn på spårvagnen. Det är förståeligt. I telefonen finns ju en oändlig källa till stimuli. Dessvärre av en ganska dålig sort.

Så här i coronatider är det fantastiskt att ha tillgång till modern teknik, och ha möjlighet att träffa sina äldre släktingar via videosamtal. Men att den ständiga tillgången till sociala medier är skadlig är väldokumenterat. Inte minst den populäre psykiatrikern Anders Hansen har fått många att förstå att de röda notifieringarna är som socker. Hjärnan blir beroende. Hansen brukar också påpeka att det dåliga med att hänga framför en skärm flera timmar om dagen framförallt handlar om vad vi inte gör i stället, som vi mår bra av: motion, umgås med vänner eller ägna sig åt en analog hobby.

Men när man står vid en busshållplats? Då finns det ju ändå inget annat att göra? Jo, det gör det faktiskt. Att inte göra något särskilt utan bara sitta och titta ut genom fönstret är bra för hjärnan. Harvardforskare har kommit fram till att barn som dagdrömmer blir mer kreativa. Dagdrömmeri har också visat sig positivt för problemlösningsförmågan och kan hjälpa en att nå något man vill ha, åtminstone om målet är realistiskt.

Den som vill förbättra något i sitt liv, säg att motionera oftare, kanske dagdrömmer om hur fräckt det skulle vara att klara av att springa en mil. Att föreställa sig känslan av att jogga ifatt grannen i löpspåret kan hjälpa en att faktiskt dra på sig löpskorna och komma igång. Dagdrömmeri kan alltså få positiva resultat i verkligheten.

Att tvingas vänta på något är också bra för koncentrationsförmågan eftersom man då tränar sig i att ha tråkigt. Danska forskare har i en studie kommit fram till att folks förmåga att vara uppmärksamma på något specifikt har försämrats de senaste åren. Människor har i allmänhet inte lika mycket tålamod att ägna sig åt böcker eller filmer som det tar lite tid att komma in i. Toleransen för passager där det inte händer särskilt mycket är låg. Sociala medier har gjort oss vana vid att det ständigt kommer något nytt. Men det är som snabba kolhydrater. Gott för stunden men egentligen är det bara tom energi som snart gör en trött och grinig.

Och hur värdigt är det egentligen? Folk sitter till och med och scrollar när de går på toaletten. Egentligen är det absurt: sitta på dass och titta på ett ultraljud som din gamla klasskamrat, Kalle från 9B, lagt upp på Facebook. Han kommer säkert knappt ihåg vem du är, ändå sitter du och stirrar på en bild av hans ofödda avkomma.

Då är det bättre att dagdrömma. Ingen kan veta vad du tänker på, och om det är något vår tid behöver så är det mer integritet.