Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Med Vänsterpartiet i regeringen hotas vårt Nato-medlemskap. Bild: Henrik Montgomery/TT
Med Vänsterpartiet i regeringen hotas vårt Nato-medlemskap. Bild: Henrik Montgomery/TT

Bawar Ismail: Vänsterns PKK-vurm hotar Sveriges Natomedlemskap

Därför är det viktigt att statsminister Magdalena Andersson markerar mot Vänsterpartiets stöd till terrororganisationen PKK.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Häromveckan ringde USA:s president Joe Biden statsminister Magdalena Andersson för att meddela att han skrivit under ratificeringsprotokollet för Sveriges medlemskap i försvarsalliansen Nato. En efter en röstar nu Nato-medlemsländernas parlament ja till Sveriges medlemskap.

23 Natoländer har än så länge godkänt Sveriges och Finlands medlemskap. Men ett stort orosmoln kvarstår: Turkiet.

Det turkiska parlamentet har ännu inte ratificerat Sveriges medlemsansökan och Ankara uttrycker fortfarande missnöje, trots att landet ingick en överenskommelse med Sverige och Finland tidigare i somras. Enligt Turkiet uppfyller dock Sverige inte delar av överenskommelsen, bland annat vad gäller utlämningsbegäran av personer som Ankara anser är terrorister.

Men Sverige kan givetvis inte tillmötesgå turkiska utlämningskrav som strider mot svensk och internationell rätt. Erdoganregimen är givetvis fullt medveten om detta men det stoppar inte Ankara från att fortsätta kräva helt orealistiska utlämningar av invånare i Sverige.

Att Ankara fortsatt utgör ett hinder i Sveriges Natoprocess ställer höga krav på Socialdemokraterna. Om partiet menar allvar med att föra Sverige in i Nato är det nämligen uppenbart att en eventuell rödgrön regering efter valet i september inte kan omfatta Vänsterpartiet. V riskerar nämligen sabotera hela processen.

Vänsterpartiet har sedan tidigare ett kongressbeslut på att partiet ska driva frågan om att avklassificera den kurdiska rörelsen PKK som en terrororganisation. PKK är i dag terrorstämplat av såväl EU som USA. Faktum är att Sverige under Olof Palmes tid på 1980-talet var först ut i Europa med att terrorstämpla den kurdiska organisationen.

I riksdagen har V-ledamöter kritiserat att lagen om särskild utlänningskontroll (LSU) används mot individer med PKK-kopplingar och som enligt Säkerhetspolisen utgör ett säkerhetshot mot riket. Det blir inte bättre av att tre av partiets riksdagsledamöter under årets Almedalsvecka valde att posera med bland annat en PKK-flagga i vad man menade var en protest mot den överenskommelse som regeringen Andersson ingick med Turkiet tidigare i somras.

Att ge Vänsterpartiet plats i en rödgrön regering, vilket partiledaren Nooshi Dadgostar önskar, skulle allvarligt äventyra Sveriges kommande Nato-medlemskap. Den turkiske presidenten kommer i sådana fall att agitera mot vad han menar är en svensk regering bestående av PKK-vurmare och åter hota med att blockera Sveriges Nato-medlemskap.

Därutöver har vi den oklara frågan om hur vänsterpartistiska statsråd kommer agera i en situation där regeringen måste fatta beslut i exempelvis LSU-ärenden gällande individer med PKK-kopplingar. Går det verkligen att lita på att V i ett sådant läge kommer prioritera Sveriges nationella säkerhet?

V-ledaren Nooshi Dadgostar har förvisso tagit avstånd från sina riksdagsledamöters PKK-stöd, och flera framträdande socialdemokrater, däribland statsminister Magdalena Andersson, har kritiserat Vänsterpartiets PKK-vurm. Men partiets utrikespolitiske talesperson Håkan Svenneling vill fortfarande driva på att PKK ska avklassificeras som terrororganisation - trots att han medger att det är en organisation som begått brott mot mänskliga rättigheter (SR 11/8).

Det är alltså fortfarande oklart om Vänsterpartiet i regeringsställning kommer prioritera Sveriges nationella säkerhet eller sitt stöd för PKK. De övriga rödgröna partierna får inte låta V äventyra Sveriges medlemskap i Nato.