Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Väljarnas dom återstår

Talmannen fick till slut fram en regering. Men processen har tärt på väljarnas tålamod. Dessutom har det saknats en majoritet för den nuvarande regeringen, skriver gästkolumnisten Maria Abrahamsson.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Om höstens regeringsbildningsprocess inte hade lösts, planerade talmannen för nyval söndagen den 7 april. Det berättade Andreas Norlén när han nyligen var inbjuden till vårmöte hos Föreningen för Svensk Juristtidning.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Den tidigare ganska anonyme juris doktorn har fått rockstjärnestatus i juristkretsar. Annars fyller man inte Svea hovrätts största sal med gräddan av landets toppjurister genom att kåsera över ämnet ”Höstens regeringsförhandlingar och talmannens roll i dessa utifrån ett konstitutionellt/statsrättsligt perspektiv”.

Alla som följde höstens turer vet att Norléns ambition var att få till stånd ett hållbart regeringsalternativ med utsikt att fungera hela mandatperioden. En ny situation rådde som krävde nya lösningar.

Det numera rikskända fenomenet talmansrundor med eller utan kakor till kaffet, hade använts tidigare men Norlén begagnade sig också av okonventionella sonderingsuppdrag, ”gruppsamtal” i olika konstellationer och var generös med presskonferenser. Och han ökade trycket på partiledarna genom att öppet läcka konkreta planer för ett nyval.

En av Norléns nycklar för att lirka upp det låsta parlamentariska läget blev att föreslå kammaren statsministerkandidater trots vetskap om att dessa inte skulle ”tolereras” av riksdagen.

Slöseri med tid, tyckte många, medan Norlén verkade rätt övertygad om att innovationen ”onödiga” omröstningar ändå förde regeringsprocessen framåt. Kort sagt, det skapades ny praxis som enligt Norlén också kan komma till användning för att lösa knutar i framtiden.

Men tog landet skada av att vara utan en på valresultatet baserad regering i 134 dagar? Nej, menade Norlén, samhällets funktioner förblev intakta, riksdagen beslutade om budget, landet kunde styras och - inte minst viktigt - väljarna slapp nyval. Demokratin fungerade och det ska vi vara stolta över, avslutade Norlén.

Att karakterisera regeringsbildningen som lyckad är att beträda gränslandet till intellektuell kollaps, var däremot statsvetarprofessor Tommy Möllers kritiska omdöme i Axess (nr 2/19).

Själv drar jag en tydlig gräns mellan de politiska och de statsrättsliga konsekvenserna av höstens regeringsprocess. När det gäller de senare har Riksbankens jubileumsfond klokt gett ett antal professorer i forskningsuppdrag att utvärdera hela den process som ledde fram till regeringsbildningen. Hur väl fungerade reglerna? Varför tog det så lång tid?

Återstår gör väljarnas analys. De röstade fram en icke-socialistisk majoritet i riksdagen men ändå styrs Sverige av en S-regering med MP i baksätet, C och L som stödhjul samtidigt som konstellationen hålls ihop på nåder av V. Ett första stresstest på sammanhållningen gavs i förra veckans debatt om regeringens vårbudget.

Från höger och vänster uttrycktes missnöje medan C och L applåderade. I valet fick de partierna tillsammans 14 procent av rösterna. Vilket ansvar har talmannen för denna svårsmälta situation? Den hade möjligen kunnat undvikas genom det nyval som inte utlystes men som mycket väl kan framtvingas under mandatperioden av den politiska verkligheten.