Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Henrik Montgomery/TT
Bild: Henrik Montgomery/TT

Karin Pihl: Väljarna har genomskådat Miljöpartiet

Förtroendet för Miljöpartiets politik störtdyker. Förklaringen "det är tufft att ta ansvar" räcker inte.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det går inte bra för Miljöpartiet. I DN/Ipsos nya opinionsundersökning befinner sig partiet på fyra procent. Miljöpartisterna har haft det kämpigt i opinionen de senaste åren. Under Coronakrisen blir det dessutom extra svårt för ett litet parti att få genomslag, eftersom väljarna söker sig till stora partier som man uppfattar har förmåga att ta ett helhetsansvar för politiken.

Men det riktigt intressanta är att Miljöpartiet backar i sin starkaste fråga – miljön. 2014 ansåg 60 procent av svenskarna att MP har den bästa politiken för miljö och klimat. Nu ligger stödet på 20 procent. Tappet har skett under partiets tid i regeringsställning, och bekräftas i andra undersökningar.

Hur ska man tolka detta? Liberalerna tappar också förtroende i sin stora profilfråga – skolan. Men det går inte riktigt att jämföra. Utbildningspolitiken har hamnat i skymundan, från att ha varit den viktigaste frågan i valet 2014 enligt Ipsos.

Med miljöfrågan är det tvärtom. Intresset för tågresor har skjutit i höjden samtidigt som inrikesflyget tappar kunder, och det redan före coronakrisen. Trots ett enormt medialt utrymme, Greta-hajp och att klimat och miljö blir allt viktigare för väljarna, lyckas inte MP kapitalisera på sin största profilfråga. Åtminstone inte alls i samma utsträckning som tidigare. Varför?

En förklaring kan så klart vara att övriga partier skärpt till sin miljö- och klimatpolitik. En annan orsak till tappet kan vara att MP numera sitter i regeringen. Det är lättare att kritisera från avbytarbänken än att behöva ta ansvar själv.

Men låt oss åter jämföra med Liberalerna, ett annat litet parti med en stark profilfråga. 2014, då Jan Björklund styrt Utbildningsdepartementet i sju år, var han väljarnas förstahandsval som skolminister, enligt en Sifoundersökning. Folkpartiet/Liberalerna hade ett stadigt förtroende i skolfrågorna. Trots konkurrens från S i skolfrågan gick det inte utför lika snabbt som för Miljöpartiet i miljöfrågan under tiden i regeringen.

Även Moderaterna hade högst förtroende i sin profilfråga, ekonomin, både 2010 och 2014. Socialdemokraterna har trots väljartapp i allmänhet ett gott betyg i välfärdsfrågor som sjukvård. 2018 ansåg över en femtedel att S har bäst sjukvårdspolitik. Det är mer än dubbelt så mycket som Vänsterpartiet, nummer två när det gäller vård, enligt en Novusundersökning.

Det är utmanande att sitta i regeringen och behöva ta ansvar. Men det är ingen naturlag att ens stöd ska kollapsa. Att tappa två tredjedelar av sitt stöd på sex år är anmärkningsvärt. ”Det saknar motsvarighet”, säger Nicklas Källebring på Ipsos.

Politiska analytiker snärjer ofta sin sig i resonemang om politisk spelteori för att förklara väljarmönster. Men ibland är svaret inte så komplicerat. Kanske är det helt enkelt så att förtroendet för Miljöpartiets politik sjunkit för att partiet har en dålig politik. Väljarna imponeras inte av det MP har åstadkommit i regeringen.

Det så kallade Klimatklivet, förra mandatperiodens stora satsning, sågades av Riksrevisionen. De subventioner som satsningen innebar ansågs inte effektiva och var mest slöseri med skattemedel. Den ökade förståelsen för att kärnkraft måste vara en del av en klimatvänlig omställning ligger MP i fatet, eftersom partiet fortfarande vill avskaffa all kärnkraft. Subventioner till elcyklar och plastpåseskatt imponerar inte. Under Gustav Fridolin som språkrör gjorde dessutom partiet allt för att bredda sig. Med föga framgång. Både som skolpolitiskt parti med Fridolin som statsråd och riksdagens mest migrationsvänliga profil blev det idel fiaskon. Att missnöjet med partiets agerande i andra frågor spiller över till miljöområdet är inte en alltför vild gissning.

Det är svårt att driva en effektiv klimatpolitik. Att i ett svenskt riksdagsval lova väljarna ett bättre klimat är som att lova mer fred på jorden. Frågan är till sin natur global. Det är svårare att konkret genomföra en förnuftig miljöpolitik i regeringsställning än att ägna sig åt symbolåtgärder.