Föreställ dig att du står framför en dörr men att du inte längre minns hur man öppnar den. I stället står du där, krafsandes på dörren, tills din partner kommer till din undsättning. Så illa var det för bloggaren och författaren Clara ”Underbara Clara” Lidström när hon drabbades av utmattningssyndrom, något som hon berättar om i sitt vinterprogram i P1.
Lidström använder dels sina 90 minuter för att prata om vikten av vila, dels för att göra upp med myten att kvinnor som blir sjukskrivna för utmattningssyndrom är piffiga prestationsprinsessor som behöver ignorera dammråttorna i hörnen och köpa färdig fika till barnen i stället för att baka hemgjorda bullar.
Den som tror att utmattningsepidemin kan lösas med nedlåtande råd om livspusslet har inte förstått problemets dignitet. Psykisk ohälsa är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning.
Nästan 37 000 svenskar är sjukskrivna för stressrelaterade diagnoser, visar siffror från Försäkringskassan. Närmare 80 procent av dem är kvinnor. Det rör sig framför allt om kvinnor som arbetar i offentlig sektor. ”Vård, skola, omsorg och offentlig förvaltning är riskbranscher för psykisk ohälsa”, enligt rapporten Sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser från Försäkringskassan.
Det är inte det minsta förvånande att det skapas en ohållbar arbetsmiljö i en sektor som så starkt präglas av New public management-ideologins dokumentationshysteri, effektiviseringskrav, mätbara mål och ständiga prestationsmätningar. Det är möjligt att den skapar effektivitet och kostnadsminskningar på kort sikt, men inte långsiktigt.
För hur effektiv blir personalen när det skapas en arbetssituation som leder till ständiga sjukskrivningar och sjukfrånvaro? Det är inte bara tidskrävande för arbetsgivaren som behöver sitta i otaliga rehabiliteringsmöten med sina medarbetare, det är en stor samhällsekonomisk förlust när människor blir så sjuka att de inte kan jobba. Inte minst med tanke på att 1,2 miljoner arbetar inom vård, skola och omsorg.
Det finns givetvis även arbetsgivare inom det privata näringslivet som har slimmat och effektiviserat verksamheten bortom all sans, det är trots allt därifrån som New public management har hämtat sin inspiration. Det betyder alltför ofta att personalstyrkan är beräknad för att alla är friska, inte en enda får vabba eller vara frånvarande. Då brister hela planeringen.
Oavsett sektor kan inte arbetsgivare enbart hänvisa till individens eget ansvar för sin hälsa – och ohälsa – när de skapar en ohållbar situation för sina medarbetare. Om fler ska slippa drabbas av det som skedde Clara Lidström behövs en ny syn på vad som egentligen är effektivt.
