Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Trygghet, för alla kvinnor, är en förutsättning för jämställdhet. Bild: Jessica Gow/TT
Trygghet, för alla kvinnor, är en förutsättning för jämställdhet. Bild: Jessica Gow/TT

Alice Teodorescu Måwe: Upp till kamp mot otryggheten

Att mycket av fokuset på Internationella kvinnodagen ligger på lika utfall framför lika rättigheter, samtidigt som allt fler kvinnor uppger att de utsatts för sexualbrott, borde oroa alla som värnar om ett jämställt samhälle.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Sällan är något så oväsentligt som människors kön så väsentligt som just i dag. Internationella kvinnodagen har en lång historia som en symbol för kampen för lika rättigheter. Just i dag mer än någon annan dag på året översköljs vi dessvärre av listor, debattartiklar och rapporter som fokuserar på antalet individer av kvinnligt kön på höga befattningar.

Det är en uppseendeväckande utveckling i en tid som knappast lider brist på reella jämställdhetsproblem: under år 2018 anmäldes 7 840 våldtäkter, en ökning med åtta procent. Mellan åren 2009-2018 har de anmälda våldtäkterna totalt sett ökat med 33 procent enligt ny (preliminär) statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå).

Av aktuella siffror från den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) framgår att 42 procent av unga kvinnor i åldrarna 20-24 år uppger att de valt en annan väg på grund av otrygghet och av rädsla för att utsättas för brott. Motsvarande siffra bland män i samma åldersgrupp är 16 procent. Av den NTU som presenterades i november i fjol framgår vidare att 2,7 procent av kvinnorna år 2012 uppgav att de utsatts för ett sexualbrott och att motsvarande siffra för 2017 var 10,7 procent.

Detta är den riktiga ojämställdheten; en kvinna som inte vågar röra sig fritt är per definition inte fri, inte ens i ett av världens mest jämställda länder. Denna ofrihet, som uttrycks i faktiska övergrepp eller i att man lägger om sitt liv för att undvika att utsättas, är av en helt annan rang än den påstådda orättvisan som sammanfattas med att inte lika många kvinnor som män befolkar privata börsbolagsstyrelser. Ändå är det alltför ofta det senare som diskuteras när ojämställdheten kommer på tal i samhällsdebatten.

Är det då inte orättvist att det sitter färre kvinnor än män i exempelvis bolagsstyrelser? Inte nödvändigtvis. Att alla, också alla kvinnor, ska våga röra sig fritt handlar om lika rättigheter. Att kunna röra sig fritt får dessutom anses vara en mänsklig rättighet. Att alla, också alla kvinnor, ska kunna nå den yttersta toppen ur karriärsynpunkt handlar om lika möjligheter, vilket är något helt annat. Att sådana lika möjligheter existerar leder inte per definition till lika utfall. Det är här delar av den moderna feminismen går vilse.

För att uppnå lika utfall, det vill säga det förhållande som med dagens synsätt betraktas som mest rättvist, måste de individuella, fria valen kringskäras. Det fria valet för nämligen med sig olika utfall eftersom människor värderar och prioriterar sina valmöjligheter olika. För en del är pengar överordnat allt, för andra är fritiden och de personliga intressena viktigare, för ytterligare andra står barnen och familjen i centrum. Alla val får konsekvenser, på såväl kort som längre sikt. Val av utbildning, av yrke, om man arbetar hel- eller deltid, stannar hemma länge med barn, delar på vab – allt får konsekvenser. Alternativet vore förödande.

Att den som väljer bort umgänge med familj och avstår från fritidsintressen för att ständigt arbeta också tjänar mer, får högre pension och gör mer framgångsrik karriär kan knappast betecknas som orättvist. Det är inte heller orättvist att en sådan person i många fall får en sämre relation till sina barn (om hen alls har några). Orättvist hade det däremot varit om våra enskilda val inte hade spelat någon roll, om allt hade varit förutbestämt och den egna ansträngningen irrelevant.

Jämställdhet handlar inte om exakt lika fördelning av allt. Jämställdhet handlar om att åtnjuta samma rättigheter och skyldigheter oavsett vem man har fötts till. Om att få sina val respekterade, även när dessa avviker från den för stunden rådande normen. Men inget av detta är något värt om allt fler kvinnor är oroliga över att utsättas för övergrepp. Jämställdhet, liksom det mesta annat av värde, behöver byggas från grunden för att bestå. Upp till kamp, javisst, men blunda inte för den riktigt ojämställdheten.