Foto: Simon Rehnström/SvD/TT/
Foto: Simon Rehnström/SvD/TT/ Bild: Simon Rehnström/SvD/TT

Ungdomar ska inte löpa amok på biblioteket

Biblioteken ska inte vara socialkontor eller migrationsverk. Inte heller ska bibliotekarier behöva utstå hot och våld i sin vardag.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Vad är biblioteken till för? Låna böcker? I den bästa av världar är det så. I praktiken är Sveriges skol- och folkbibliotek också en plats för droghandel, sexuella trakasserier och stök. Den utvecklingen har pågått i några år nu. Och det går inte direkt åt rätt håll.

Fackförbundet DIK, som landets bibliotekarier tillhör, genomför regelbundet en undersökning om sina medlemmars arbetsmiljö. Den senaste rapporten, som presenterades i veckan, är nedslående. Andelen som upplever social oro på folkbiblioteken har ökat från 86 procent 2017 till 93 procent i år. Motsvarande siffra för skolbiblioteken är radikal: från 59 till 80 procent. De bibliotekarier som jobbar på bibliotek som ligger i en förort till en storstad, eller i en mindre stad, upplever mest stök. Det rör sig om skadegörelse, sexuella trakasserier, rasistiska kommentarer och förolämpningar mot personal och andra besökare. I vissa fall handlar det om ren misshandel.

ANNONS

Det här är inte normalt. Att dessa problem ökar, och är så pass vanliga, är ett tecken på att något är fel i samhället.

Vad ligger bakom detta? Enligt de svarande själva är ett ”förändrat samhälle” den viktigaste förklaringen. 66 procent uppger detta. Men vad innebär det? Antagligen en rad olika saker. En av de svarande citeras i rapporten: ”Jag vill vara bibliotekarie. Istället är jag i dag bankman, försäkringskassa, arbetsförmedling och migrationsverk.”

När andra samhällsinstitutioner svajar får biblioteken ta en del av smällen. Biblioteket är kanske den mest öppna offentliga institutionen av alla. Här är det bara för vem som helst att knalla in. Och det är just det som är poängen – att alla, oavsett bakgrund, ska kunna ta del av litteratur och tidningar. Men det innebär inte att biblioteken ska behöva handskas med människors alla problem, som ökad hemlöshet och social utslagning.

Och sedan är det grabbgängen. Att stökiga ungdomsgäng ens tillåts sälja droger och löpa amok bland böckerna är absurt från första början. Det är ett symptom på en vuxenvärld som har retirerat. Tonårspojkar med en avvisande attityd mot det omgivande samhället ursäktas ofta med att ”de har ingen fritidsgård” eller ”de kommer att växa upp med tiden”. Så kan det mycket väl vara. Men det kan också vara så att dessa ungdomar behöver höra från samhället att det finns regler som man måste rätta sig efter, och att det får konsekvenser om man inte gör det.

ANNONS

Som vanligt reagerar det offentliga Sverige för sent. Redan för flera år sedan diskuterades problemen med stök på biblioteken. Journalisten Paulina Neuding skrev bland annat på den här ledarsidan om problemen med hotfulla gäng (GP 30/1 2016).

Tyvärr fick hon inte gehör för sin oro. I stället ifrågasattes hon och andra som lyfte problemen. Niclas Lindberg, som då var ordförande för Svensk biblioteksförening, ansåg exempelvis att "tysthetsnormen” var problematisk och att det var exkluderande att inte välkomna de som vill ta till sig av litteraturen på ”andra sätt”.

S-politikern Roger Mogert menade att kraven på tystnad i biblioteken handlade om främlingsfientlighet och klassförakt (SvD 11/10 2017). Katti Hoflin, stadsbibliotekarie i Stockholm, ansåg att att: ”Alla ska kunna finnas i ett bibliotek. Vissa platser är mer stökiga, för att biblioteket är placerat på en sådan plats, andra bibliotek är mer stilla” (SvD 27/5 2015).

Vad det i praktiken betyder: Förortsmamman som vill lära sina barn att läsa ska stå ut med att tonårsgäng säljer knark, eftersom det är så ”de” gör på ”sådana platser”.

Det kanske inte är de som försvarar allas rätt till lugn och ro som är fördomsfulla när man tänker efter. Men som alltid i Sverige har det viktigaste varit att offentligheten pratar om något på "rätt" sätt. Stök och bråk har inte setts som ett oacceptabelt beteende som borde få konsekvenser, det har betraktats som en ”öppen attityd”. Att acceptera stök är inte slapphet och respektlöshet mot andra, det är att ”ifrågasätta tysthetsnormen”.

ANNONS

Och som alltid finns det de som får ta konsekvenserna. I detta fall landets bibliotekarier, och den överväldigande majoritet av alla biblioteksbesökare som är där för att låna böcker.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS