Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Mathias Bred: Ungdomar behöver stöd att utveckla en god attityd

Hem och skola har ansvar när ungdomar missar jobb på grund av dålig attityd till arbete och ansvar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Sverige har ett matchningsproblem på arbetsmarknaden. Med det menas att det råder arbetslöshet och arbetskraftsbrist samtidigt, det senare som ett resultat av att arbetsgivare upplever att de inte alltid kan finna personer med rätt kompetens. Problemet är särskilt stort för små- och medelstora företag där en enskild rekrytering ofta är ett stort risktagande. 

Problemet är stort. Fyra av fem jobb skapas i små företag. Enkäter visar att bara runt hälften av de företag som skulle vilja anställa faktiskt får tag i bra rekryteringar mätt över ett år. Samhället kan årligen missa runt 70 000 arbetstillfällen.

En bakgrund till matchningsproblemen är redan välkänd och debatterad: Det råder brist på vissa utbildningar och erfarenheter. Hit hör till exempel högskoleingenjörer, flera kategorier av vård- och pedagogyrken samt yrkesutbildade inom industri- och byggsektorn. 

Men den färska rapporten ”Det är attityden dumbom” från organisationen Företagarna lyfter fram ytterligare en förklaring. Många arbetsgivare uppger att de har svårt att hitta arbetskraft med rätt inställning till arbetet. Det vill säga personer som är redo att axla ansvar och som verkligen vill arbeta. Bristande attityder uppges vara ett lika stort problem som bristande formella kvalifikationer, särskilt när det gäller unga personer. 
Attitydproblemet verkar dessutom vara mer generellt än bristen på potentiella medarbetare med rätt utbildning och branschvana. Medan de förra orsakerna varierar mellan olika regioner och olika storlek på orter, är bristen på arbetstagare med rätt attityd mer jämt spridd över riket. 

Förklaringarna till det här kan vara flera. Företagarnas rapport nämner den övergripande bakgrunden med förändringen från industrisamhälle till en tjänste- och relationsekonomi. Personligt ansvarstagande och egen drivkraft blir viktigare för den nya typen av jobb som växer fram.

Därutöver finns misstanken om att vi i Sverige har tagit för lättvindigt på vikten av att tradera de icke-kognitiva egenskaperna genom utbildningssystemen. Tyskland har lägre ungdomsarbetslöshet, vilket många förklarar med att man där har behållit lärlingssystemet som överför praktisk kunskap mellan generationer på arbetsmarknaden. Kanske handlar lärlingstraditionen emellertid minst lika mycket om att överföra arbetsmoral och attityder som konkreta kunskaper? Förr fick unga människor lära sig att veta hut på arbetsplatsen, något som är svårt att efterhärma i klassrumsmiljö.

I sin rapport betonar Företagarna just skolans roll. Djupintervjuer med småföretagare med erfarenheter av unga arbetstagare ger en aning om ”en kulturkrock som uppstår för unga mellan skola och arbetsliv”. Det är en misstanke som har stöd i till exempel OECD:s utvärdering av svensk skola där man pekar på stora, närmast unika, brister i basfärdigheter som ordning och punktlighet. Ungdomar som gått i svensk skola har inte fått lära sig vikten av att komma i tid, att visa engagemang och att ta ansvar.

Organisationen Företagarna vill därför att skolan ska ändra inställning till så kallade ”icke-kognitiva” kunskaper. De föreslår bland annat att PRAO-återinförs och att lärare får göra praktik i arbetslivet.

Det är bra förslag och skolan kan många gånger ha en hemläxa att göra. Men frågan är om problemet inte ligger djupare än så. Det talas alltför lite om föräldraansvar. Om en individ inte lär sig att anpassa sig till andra människor redan i hemmet är det svårt att se hur skolan skulle kunna kompensera för den bristen.

Det är i grunden synd om unga människor som missar chanser därför att de inte fått lära sig det sociala spelet. Vad som saknas är inte hårdare tag – barn och ungdomars liv saknar knappast hårda attityder - utan snarare vänlig, men bestämd, ledsagning. Dagens samhälle ger faktiskt stora möjligheter för individen att utvecklas ”efter sina bästa stämningars längtan”. Det gäller bara att den vuxna världen ger det uppväxande släktet rätt nycklar.