För ett tag sedan hörde en läsare av sig. Han förklarade varför han inte höll med mig om vad jag hade skrivit. Han gav sin syn på saken. Jag svarade och vi diskuterade fram och tillbaka i ett par mail. Vi uttryckte båda vår uppskattning över att vi - trots att vi intagit diametralt motsatta ståndpunkter - ändå kunde diskutera under så trevliga former.
Den där läsaren och meningsutbytet vi hade berörde mig. Det var något stillsamt och värdigt över det hela. Inga hårda anklagelser, inga trista missförstånd. Bara ett tydligt konstaterande: Det här håller vi inte med varandra om, men det finns nog en poäng att diskutera det.
Det är psykologiskt mycket mer tillfredsställande att enbart söka sig till åsikter och analyser som vi själva delar. Att aktivt utsätta sig för invändningar och kritik kan pröva tålamodet rejält.
Hade vår offentlighet varit fylld av personer likt den där GP-läsaren skulle vi nog ha en bra mycket bättre diskussion än vad vi idag har. En tråkig trend i samtiden är nämligen att många konsumenter av åsikter, nyheter och analyser vänder en tidning eller mediekanal ryggen när man inte håller med en skribent.
Det är en sak att efterlysa en viss nivå av kvalitet, en annan att alltid önska bli struken medhårs. Det första är ett fullt rimligt krav på åsikter och analyser som vi tar del av, det andra leder till en trist amerikanisering av pressen där det vi konsumerar är det som redan bekräftar oss.
Världsåskådningar och åsikter är viktiga. Men viktigare, tänker jag allt oftare, är faktiskt hur dessa kommuniceras och hur vi hanterar mothugg, debatt och motståndarsidan. Vem kommer lyssna om man aldrig är öppen för att det man skriver kan vara fel eller, givet att omständigheterna förändras, det åsikten grundar sig på inte längre är aktuellt.
Det främsta kännetecknet för ett fungerande demokratiskt samhälle är faktiskt inte i vilken grad det domineras av liberala, socialistiska eller konservativa åsikter - det är hur åsiktsminoriteten, opponenten, konträren eller den som vi för dagen inte håller med - behandlas. Hur det politiska samtalet går till, någon sorts metapolitisk hygglighet, är i många fall viktigare än den faktiska åsikten. För även om politiken och åsikterna förändras och skiftar så kommer vi i framtiden ändå behöva dela det här samhället med varandra.
Om det är något vissa läsare inspirerat mig till så är det att inte så snabbt det går avfärda motdebattörens argument. Omge dig med dem i stället. Läs deras inspirationskällor, tänkare och främsta företrädare och lyssna! Sätt dig in i hur de resonerar. Ibland kanske du blir övertygad. Men mer sannolikt är att du bättre förstår din egen position.
Det kan vara så att en av vår samtids stora motståndshandlingar - i en tid av tvärsäkra uttalanden, polarisering och sociala medier - är att inte bara behandla din nästa som du själv vill bli behandlad, utan även att lyssna. En bra början är ett civiliserat samtal. Det är svårare än det låter, men väl värt ansträngningen.
Därför vill jag rikta ett tack till er som tar sig tiden att höra av sig, tjöta lite, och hålla igång ett vettigt samtal i sann demokratisk anda. Ni representerar det bästa med det öppna samhället.
