Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Underskatta inte hur rosenrasande folk kan bli av ett litet rökförbud

Risken idag är en utveckling där staten allt mer ”ger upp” i kontakten med de som inte bryr sig om lagen, samtidigt som dess grepp om den andra gruppen – de som vi vet inte behöver en massa polisresurser, för de fogar sig självmant – gärna hårdnar.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Det har varit en del uppståndelse och snack kring det nya rökförbudet på eller nära uteserveringar alldeles nyligen. På olika sätt har folk demonstrativt tagit avstånd från denna nya front i förmynderiet, antingen genom att röka där man inte får det, eller – som liberala ungdomsförbundets ordförande – helt enkelt genom att klä ut sig till en stor cigarett.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag tycker dock detta förbud pekar på något ganska intressant. Just nu ser vi på sätt och vis framväxten av två parallella rättsliga universum i Sverige, och här är rökförbudet ett intressant tecken i tiden. Svensk lagstiftning har över tid visat sig otroligt svag i mötet med folk som helt enkelt väljer att inte respektera lagen, och som sätter det i system att kringgå lagen.

När kriminella gäng exempelvis använder sig av ungdomar för att begå många brott (för att de vet att ungdomarna kommer vara ute på gatan igen nästan direkt), står det svenska systemet mer eller mindre handfallet. Vi har inget svar på denna medvetna strategi; vårt system var inte var byggt för att någon ens skulle försöka.

Samma princip går att applicera på annat. När folk skriver sig på andra människors lägenheter så att de kan ljuga på sina ansökningar till olika myndigheter har vi heller inte något svar; systemet var inte byggt för att folk skulle ljuga, eller skaffa sig 80 olika identitetshandlingar, eller dylikt. En allt större rättsröta tränger sig på. Parallellt med detta ser vi hur staten i praktiken tappar allt större delar av sin förmåga att få sin vilja igenom, i vissa områden och bland vissa grupper människor i Sverige.

Risken idag är en utveckling där staten allt mer ”ger upp” i kontakten med de som inte bryr sig om lagen, samtidigt som dess grepp om den andra gruppen – de som vi vet inte behöver en massa polisresurser, för de fogar sig självmant – gärna hårdnar, nästan som en sorts kompensation. Vad gör man, om man fortfarande vill ge intryck av att staten sitter i förarsätet och att land skall med lag byggas? Man går på de grupper där lagar och dekret fortfarande ger effekt.

Om laglösheten i delar av Sverige fortsätter att växa är sannolikheten ganska stor att det kommer te sig helt naturligt att lägga fler och hårdare (löjligare?) regler på de redan laglydiga. På så vis bevaras illusionen om att saker och ting faktiskt rullar på i landet, och att det fortfarande finns riktig handlingskraft att hitta i Rosenbad. Ingen politiker vill verka maktlös, speciellt inte när läget är så illa som det är just nu. Därför måste man fortsätta handla.

Baksidan här är dock enorm. Gissningsvis kommer vi se hur missnöjet och bitterheten över den svenska politikerklassen fortsätter att växa i en farligare och farligare takt framöver, speciellt när staten allt mer går in för att sila mygg och svälja kameler. Underskatta inte hur rosenrasande folk faktiskt kan bli av ett litet rökförbud här eller en liten plastpåseskatt där, om grundläggande samhällsfunktioner inte längre fungerar. Den ilska som riskerar att släppas lös på sikt är verkligen inte att leka med.