Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Gasledningen. Hamnen i Slite används när Ryssland ökar sitt inflytande över Europa.

Mathias Bred: Underlätta inte för gasledningen

Den ryska gasledningen genom svensk ekonomisk zon var problematisk redan 2010. Sedan dess har säkerhetssituationen i Östersjön utvecklats än mer i fel riktning.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Tänk tanken att Sverige hade ansökt om att dra en miljöfarlig gasledning på grunt vatten i rysk ekonomisk zon. Tänk också att det var en gasledning som undergrävde rysk säkerhetspolitik, utmanade landets internationella samarbeten, och skrämde länder till vilka Ryssland kände kulturell närhet.

Tänk vidare att Sverige i den situationen dessutom skulle föreslå att svenska statliga bolag under byggtiden skulle få hyra anläggningar i militärt känsliga områden som Kaliningrad eller Finska viken. 

Sist men inte minst, tänk att Sverige skulle lägga fram dessa förslag efter en period av provokationer och maktfullkomligt uppträdande riktat mot Ryssland. Vad skulle Ryssland svara?

Tankeexperimentet är naturligtvis absurt. Men att vända på rollerna åskådliggör stormaktspolitiken som Ryssland utövar mot Sverige. Ryssland byggde år 2010 två gasledningar, Nord Stream, som passerar Gotland i svensk ekonomisk zon. Nu vill de lägga ytterligare två ledningar längs samma sträcka – Nord Stream 2, och under byggtiden de vill också ha tillgång till anläggningar i Sverige. Det är tuffa förslag. Gasledningens existens går på tvärs med svenska intressen inom många områden.

Säkerhetspolitiskt har ledningen betytt att rysk strategisk infrastruktur hamnat närmare Sverige. Gotland har tydligare glidit in i en rysk intressesfär, vilket symboliseras av att Gazprom, som domineras av den ryska staten, fått en kaj på ön.

Gasledningen försvagar också EU. Den undergräver såväl unionens energi- som säkerhetspolitiska samarbete. Västeuropa blir mer beroende av rysk gas och därmed av goda relationer med Ryssland. En kil har drivits in mellan särskilt Tyskland och medlemsstaterna i öster. 

Nord Stream påverkar därutöver Ukrainakonflikten. Ukraina förlorar sin status som transitland och blir ekonomiskt mer sårbart. Ryssland får ökade möjligheter att sälja den gas som kan utvinnas ur erövrade områden. Ur ett miljöperspektiv är ledningen förstås också ett hot mot den känsliga miljön i Östersjön.

Redan när de två första gasledningarna över Östersjön byggdes år 2010 var projektet synnerligen problematiskt ur ett svenskt perspektiv. Redan då borde Sverige ha protesterat mer högljutt och definitivt inte ha upplåtit kajplats. 

Det fanns de som protesterade. Björn von Sydow (S) och de moderata riksdagsledamöterna Hans Wallmark och Mats Johansson är några exempel på politiker som försökte fästa uppmärksamhet på vad som höll på att ske. Men Alliansregeringen passade bollen till framtiden, med förhoppning om att den ryska regimen skulle bli snällare. Utvecklingen gick i motsatt riktning.

Nu bör Sveriges regering börja öva sig på att säga nej. Vi kan visserligen inte stoppa Ryssland från att bygga ledningen på internationellt vatten. Men vi kan vara tydliga med att detta sker mot vår vilja. Och vi behöver inte bidra till, eller underlätta, bygget.