Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Trumpfebern kan skada din hälsa

Att USA:s president, Donald Trump, omnämndes i fler artiklar och nyhetsinslag i svensk press under 2018 än de bägge statsministerkandidaterna, Stefan Löfven och Ulf Kristersson, tillsammans under ett svenskt valår är helt enkelt orimligt.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det råder sedan ett par år Trumpfeber i delar av den svenska presskåren. Enligt nyhetsbyrån TT omnämndes USA:s president i drygt 165 000 artiklar eller nyhetsinslag under 2018. Då var det ändå 60 000 färre omnämnanden än året innan. Sveriges statsminister, Stefan Löfven (S), och oppositionsledaren, Ulf Kristersson (M), lyckades tillsammans bara komma upp i knappt 130 000 artiklar – alltså 35 000 färre än Donald Trump. Detta ett svenskt valår!

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det är svårt att hävda att det är ett uttryck för en rimlig nyhetsvärdering. USA:s president är förvisso ledare för världens mäktigaste land. Men hur stor betydelse har han för vanliga svenskars vardag, jämfört med våra ledande rikspolitiker? Knappast någon alls. Ännu mindre kan svenska väljare påverka vad som sker i USA:s politiska toppskikt. Det demokratiska värdet av Trumprapporteringen är närmast obefintligt.

USA-fixeringen är en gammal svensk sjuka. Men den har snarast tilltagit med åren. Trots att vi sedan ett par decennier är medlemmar av den Europeiska unionen omnämndes Donald Trump i åtta gånger fler artiklar än Europas ledande politiker, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, förra året.

Sverige är trots allt ett europeiskt land. Men det är lätt att få intrycket att Sverige skulle vara USA:s 51 delstat. Huvudförklaringen är troligen den enorma konsumtionen av amerikansk populärkultur. Svenskar tror sig känna till USA – trots att USA är så mycket mer, och ofta helt annorlunda, än den bild som förmedlas av Hollywood.

Skådespelartalang efterfrågas inte bara i Hollywood. Den är kärnan i den personfixerade amerikanska politiken. Om Ronald Reagan var den förste amerikanska president som gick från vita duken till Vita huset så är Trump, tidigare känd från The Apprentice, den förste president som tagit dokusåpalogiken rakt in i hjärtat av makten. Med den blonde miljardären har underhållningsfaktorn gått i spinn.

Trump har ohämmat utnyttjat dokusåpans alla stilmedel; provokation, konfrontation, förnedring, styrkedyrkan. Stora delar av den amerikanska mediekåren svalde betet från dag ett. Kriget mot medierna har varit sällsynt framgångsrikt. Ofta för att motståndaren inte förstått spelets regler.

Men varför dras svenska medier in i detta? SVT hade 2017 ett stående inslag varje vecka som man kallade Trumptisdag. Dagens Nyheter toppar allt som oftast sin förstasida på webben med Trumpartiklar staplade på varandra.

Att bevaka vilka faktiska beslut som fattas i Washington, och vad de får för konsekvenser, är självklart både rimligt och legitimt. Men är den amerikanske presidentens alla utspel och skruvade twittrande värt uppmärksamheten? Knappast. Inte sällan rör det sig enbart om pseudonyheter och provokationer.

Donald Trump passar bara allt för väl in i det sagoberättande som vill ge bilden av att världen består av en kamp mellan onda och goda krafter. Och Trump är bara allt för väl medveten om det. Många gillar "the bad guy".

Med förståelse för hur världen faktiskt fungerar har detta väldigt lite att göra. Med underhållning och storytelling har det i stället allt att göra. Det behövs två för att dansa tango. Ogillar man Trumpismen bör man kanske skriva om något annat emellanåt.