Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Får är betydelsefulla i landskapsvården, men de är också ett lätt byte för rovdjur.  Bild: Johan Nilsson / TT
Får är betydelsefulla i landskapsvården, men de är också ett lätt byte för rovdjur. Bild: Johan Nilsson / TT

Håkan Boström: Trakasserierna mot svenska bönder måste få ett slut

Den svenska rovdjurspolitiken gör det inte lättare att upprätthålla en levande landsbygd. Och på senare år har rovdjuren fått sällskap av militanta extremister som utgör ett existentiellt hot mot Sveriges bönder.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

De senaste veckorna har närmare 40 får dödats i vargangrepp på Orust och Tjörn. Rovdjur som attackerar får och hundar är stressmoment för lantbrukare runt om i landet. De leder till både psykiskt och ekonomiskt lidande.

Trots att lantbrukarnas och tamdjursägarnas existens, varav många lever med små marginaler, utgör en förutsättning för en öppen och levande landsbygd har stödet i ord och handling från officiellt håll varit svagt. Den nationella rovdjurspolitiken går tvärtom ut på att öka antalet vargar. Tamdjursägarna är i praktiken utelämnade åt att tjänstemännen på den lokala Länsstyrelsen förstår deras problematik.

Vad värre är. Den styvmoderliga behandlingen av landsbygden från regeringshåll har på senare år fått uppbackning av militanta aktivister som angriper vanliga bönder och tamdjursägare. Tjörn och Orust är inget undantag. När Dagens Nyheter ringer runt till fårägare på Orust vill ingen bli intervjuad (4/8). Orsaken är rädsla. Både Lantbrukarnas Riksförbund och Länsstyrelsen i Västra Götaland bekräftar att det uppstått en tystnadskultur efter upprepade trakasserier från kriminella djurrättsaktivister. Samma fenomen som följt i spåren av de kriminella förortsgängen. Bönderna vågar ibland inte ens ansöka om skyddsjakt när de blir angripna av varg av rädsla för repressalier.

Att det blivit så här är lite svårt att ta in. För bara några decennier sedan hade det varit svårt att föreställa sig en sådan utveckling. Men allt färre svenskar har egna band till landsbygden och därmed till den konkreta livsmedelsproduktionen. Ett i sig rimligt engagemang för god djurhållning bland unga har i vissa kretsar slagit över i en förvriden idé om naturen som oberörbar, där alla mänskliga ingrepp ses som problematiska. De militanta djurrättsaktivisterna gör en förvisso extremistisk uttolkning av ett synsätt som legitimeras i mer officiella sammanhang.

Trakasserierna mot svenska lantbrukare måste få ett slut snarast. Det här är en fråga som inte tagits på tillräckligt stort allvar av statsmakten. Men med en regering som på område efter område – från rovdjurspolitik till drivmedelspriser och markregleringar – snarast undergräver möjligheten till vettiga livsvillkor på landsbygden är det svårt att se djurrättsterrorn kommer tas på det allvar den förtjänar.

LÄS MER: Bättre för både varg och människa