För att möta det tidiga 2000-talets hälsotrend lanserade snabbmatskedjan Kentucky Fried Chicken 2003 kampanjen “Fresh is Best” vilken helt enkelt fastslog att deras friterade kyckling var hälsosam – utan att göra några förändringar av produkten.
Önskan att hålla sin produkt relevant i ett föränderligt samhälle är begriplig, men denna typ av ytlig rebranding blir ofta, med rätta, gjord till åtlöje.
Mycket väsen har gjorts rörande Centerpartiets fräscha nya partiledarkandidater, och den förmodade nya riktning dessa skulle föra partiet i. Centerpartiet förlorade mest röster av alla partier i riksdagsvalet, och den icke-existerande “breda mitt” man sade sig företräda har tvingat ner partiet i en omöjlig ideologisk spagatställning.
Givet detta läge hade det framstått angeläget att välja partiledarkandidater som speglar partiets behov av vägval, med tydliga alternativ för att gå i både höger- och vänsterriktning. I stället valde man tre nya varianter av spagat – varav två omedelbart rasade ner i den breda mittens dygdiga slukhål.
Den kvarvarande kandidaten Muharrem Demirok har under den gångna veckan kritiserats hårt i medier för att han under 1990-talet vid två fällen dömts för misshandel. Även om kritiken i viss mån är befogad så är den också närmast moralteoretisk – eftersom få oroar sig för att Demirok 24 år senare skulle ta till handgripligheter i riksdagskammaren.
Mindre fokus har det däremot varit på det faktum att Demirok upprepade gånger angripit meningsmotståndare på grund av deras hudfärg, ålder och kön. Den 29:e juli 2021 publicerade han en nu raderad tweet i vilken han uttryckte sig vara trött på “äldre vita män” vilka generaliserande beskrevs som osanningsenliga och lättkränkta.
Som engångsföreteelse vore detta inte mycket att yvas över, men denna tweet är bara en av flera kritiska tweets inriktade på just kön, ålder och hudfärg som Demirok publicerat. Redan i mars 2014 uppgav han sig vara “trött på [...] vita kränkta män”, och tre månader senare deklarerade han sitt ointresse för en bok på grund av att författaren var en “äldre vit man”.
Det vore ohederligt att övertolka denna raljans som ett uttryck för verklig rasism. De upprepade övertrampen uttrycker däremot samma dygdsignalerande identitetspolitik som grasserat under Annie Lööfs partiledarskap. Så sent som 2019 uttryckte nämligen Lööf en motsvarande tankefigur, när hon i en egen tweet sade sig vara trött på de “vita män” som kritiserade henne i sociala medier.
Även om dessa tweets kan synas bagatellartade sätter de fingret på varför Centerpartiet tappat väljarstöd ute i landet. Denna typ av identitetspolitiskt flörtande är nämligen endast gångbart inom ytterst homogent sammansatta innerstadskotterier – medan majoriteten av väljarna betraktar dem som verklighetsfrånvända fnoskigheter.
Om Centerpartiet är intresserat av att klara riksdagsspärren 2026 krävs därför mer än en ytlig rebranding av samma gamla identitetspolitiska smörja – oavsett om man kallar den “Fresh” eller “Framåt”.
