Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Barnmorskan Ellinor Grimmark. Bild: FREDRIK PERSSON / TT

Karin Pihl: Tolerans är svårare än somliga tror

Den abortvägrande barnmorskan visar att tolerans inte bara är fina ord.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Europadomstolen kommer inte att ta upp fallet med de två barnmorskorna som vägrar att utföra aborter, svenska Ellinor Grimmark och norska Linda Steen. Motiveringen är att samvetsfriheten inte innebär att man per automatik har rätt till ett arbete.

Därmed avslutas ett fall, som för svenskans del går tillbaka sex år i tiden. 2014 sökte Grimmark arbete som barnmorska i Jönköping. Hon nekades tjänsten med hänvisning till att hon inte vill utföra aborter, vilket ingick i arbetsuppgifterna. Grimmark vände sig då till Arbetsdomstolen, som gick på landstingets linje. Och nu har alltså Europadomstolen, som behandlar brott om mänskliga rättigheter, beslutat att inte ta upp frågan.

En rimlig bedömning. Ingen människa ska tvingas utföra sådant som de anser strida mot deras grundläggande moraliska uppfattningar. Men det centrala i frågan här handlar om i vilken utsträckning det offentliga, eller andra arbetsgivare, ska anpassa sig efter en arbetssökandes privatmoral.

Frågan rymmer svåra avvägningar. Ändå har debatten hamnat i stickspår. Grimmark har blivit anklagad för att vara kvinnohatare, rentav för att hon vill ”stigmatisera kvinnor”, som DN:s Kristina Lindqvist skrev i en krönika (22/6 2017). Ett väl magstarkt påstående.

Det är ändå inte det centrala här. Rättsfallet ställer en principiell fråga: hur ska det offentliga förhålla sig till det faktum att vissa människor har moraliska åsikter som skiljer sig från normen? Hypotetiskt kan man tänka sig flertalet fall där det kan uppstå problem. Ska en övertygad vegan kunna kräva en anställning i ett skolkök trots att han eller hon vägrar steka köttbullar? Ska en djupt troende muslim som inte vill skaka hand få anställning, trots att tjänsten innebär många möten?

Sådana här frågor är känsliga. Det första vi bör göra är att, trots att det kan vara svårt, faktiskt försöka vara toleranta. Vi bör också försöka tro det bästa om varandras intentioner. Den kristna barnmorskan som inte vill utföra aborter har en annan syn på livets början. Okej. Men vi får förutsätta att motivet faktiskt inte handlar om att hon hatar kvinnor. Muslimen som inte vill ta personer av motsatt kön i hand bryter mot normen, men vi bör undvika att tolka in kvinno- eller mansförakt – snarare handlar det i de flesta fall om en i mångas ögon lite väl överspänd syn på intimitet. Att ta till storsläggan det första man gör när någon tycker annorlunda bidrar inte till ett gott samhällsklimat.

Men den pragmatiska inställningen går också åt andra hållet. Den som befinner sig i en värderingsmässig minoritet får acceptera att majoriteten har en annan åsikt, och faktiskt försöka anpassa sig i den utsträckning det går, för att det sociala livet ska flyta på smidigt.

Hur ska då arbetsgivare förhålla sig? Den pragmatiska linjen är att föredra även här. Blanda inte in juridiken om det kan lösas på annat vis. Om det är så att tjänsten på sjukhuset innefattar utförande av aborter får den arbetssökande faktiskt köpa det. Går det däremot att lösa genom smidig arbetsplanering vore det bra, eftersom Sverige knappast lider av överskott på sjuksköterskor. En anställd som inte vill ta i hand får finna sig i att bli bortsållad om tjänsten innebär många kundmöten, men kan kanske funka på ett rent kontorsjobb.

Att vara tolerant på riktigt är svårt. Det är lätt att bli frustrerad när någon har en fundamentalt annorlunda uppfattning än en själv. Men det är nödvändigt om vi ska kunna leva ihop trots åsiktsskillnader.