Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Peter Hjörne: The culture of kindness

Tveklöst har det offentliga samtalets tonläge höjts, inte sällan till gäll falsett. Halvsanningar och rena lögner blir allt vanligare. Att vara ute i ett ärende går många gånger före det rena sanningssökandet.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

På nytt myllrar Göteborg av bokälskare av alla de slag. Bokmässan snurrade svängdörrarna öppna i torsdags. I dag är det final. "Alla var där" - kulturministern Alice Bah Kuhnke invigde. Författare från 37 länder har deltagit. Seminarieprogrammet innehöll 3000 programpunkter. Kulturjournalister, förläggare, biblioteksfolk och inte minst läsare har varit där. I år blir ett nytt toppår med nära 100 000 besökare. 

Bok & Bibliotek är en gigantisk bokfest, en litteraturmanifestation och en fest i och för Göteborg - ett skyltfönster mot Sverige och världen. Vi visar vad vi är och kan, precis som under många andra härliga fester som Gothia Cup, Way Out West och Filmfestivalen. Också ekonomiskt betyder bokmässan mycket för vår stad. Hotell och restauranger har varit fulla (och Korsvägen ogenomtränglig). 

Författaren Björn Ranelid, som medverkat på mässan i 26 år och framträtt ungefär 250 gånger, sjöng en kärlekens höga visa till Bok & Bibliotek på GP:s kultursidor härom dagen: "Min kärlek till bokmässan i Göteborg har inte svalnat under alla dessa år."

Artikeln formade sig också till en blomstrande hyllning till orden, språket, läsandet och litteraturen. "Språket är en vacker äng för allas fötter, men hårda stövelskaft från soldater och obarmhärtiga generaler trampar minsta strå och ax till döds", skrev Ranelid och påminner oss om ordens skönhet men också deras skörhet. Och samtidigt som ord kan vara bräckliga har de en obändig kraft, varar i tusentals år och kan förändra historiens förlopp: "Hitlers tal på olika massmöten i Berlin vägde ingenting i begynnelsen, men snart hade de tyngden av tusentals bomber som föll över europeiska städer i det andra världskriget. Hans ord slog sedan läger i Auschwitz och Buchenwald", skrev Björn Ranelid.

Temat för årets bokmässa är yttrandefrihet. Sveriges tryckfrihetsförordning, den äldsta i världen, fyller nämligen 250 år. Yttrandefrihet och tryckfrihet är själva fundamenten för demokratin och förutsättningarna för litteraturen och för journalistiken. 

Tryck- och yttrandefriheterna är grundlag i Sverige. Lagarna ger oss rätt att tycka och trycka nästan vad som helst, så länge vi följer lagen. Men grundlagarna anger också vilka inskränkningar som finns, vad man inte får göra. Lagarna skyddar oss således mot förtal och kränkningar. Skriver man något som kan betraktas som hets mot folkgrupp eller visar bilder med sexuellt våld är det ett brott (liksom landsförräderi och spioneri) mot tryckfrihetsförordningen.

Tryck- och yttrandefriheterna är alltså "nästan absoluta" och skall så vara. Därom går det inte att tvista i en demokrati. Däremot kan och bör man tvista om ansvaret som följer av rättigheterna. Finns och bör det finnas ett sådant ansvar? Innebär rättigheten att publicera nästan allt också att man skall göra det? 

För att hantera de frågorna har vi i Sverige ett frivilligt etiskt komplement till grundlagarna i "Spelregler för press, radio och TV" och i Publicitetsreglerna. De är 17 till antalet och handlar om tryckfrihetens bör. Huvudpunkterna är: Ge korrekta nyheter, var generös med bemötanden, respektera den personliga integriteten, var varsam med bilder, hör båda sidor och var försiktig med namn.

De är goda och rimliga regler och finns till för att skydda enskilda men också för att värna mediernas trovärdighet.

Björn Ranelid uttryckte det så här: "Att smäda, håna, kränka och beljuga människor kan skada mer i det långa loppet än fysiskt våld... Lögner, rykten och hot har långa halveringstider och ofta stelnar de till sanningar och varningar."

Så hur står det till med offentligheten? Hur är det med varlighet och aktsamhet om de väsentliga etiska spelreglerna, som i grunden handlar om moral, humanitet och mänsklig anständighet.

Tveklöst har det offentliga samtalets tonläge höjts, inte sällan till gäll falsett. Halvsanningar och rena lögner blir allt vanligare. Att vara ute i ett ärende går många gånger före det rena sanningssökandet. Att finna "fel" blir viktigare än att ge hela bilden. 

Det finns många förklaringar. I ett allt snabbare och mer dramatiskt flöde av händelser och åsikter måste man skrika för att höras, dramatisera för att synas. Balans och nyans blir allt mer sällsynt. I en tid då alla har mer bråttom finns allt mindre tid för källkontroll och noggrannhet. Och bakom skärmars och tangenters fega anonymitet frodas destruktivitet, illvilja, lögner och smädelser - näthatet sipprar ut och påverkar offentligheten.  Sverige är inte ensamt. Utvecklingen är internationell.

Det är ett tidens tecken att i USA kämpar nu en man, som konsekvent sprider hat, smädelser och lögner, om presidentmakten. Donald Trump har gjort de mångas misstro mot system, politik och medier till sin bästa bundsförvant. Den misstron finns i Ungern, Storbritannien, Frankrike, Grekland – och den finns i Sverige. 

I ett av de senaste Skavlanprogrammen var den underbara svenska sångerskan Laleh gäst. De sista hon sa i showen var: "The culture of kindness is dying". Kindness har fem översättningar till svenska: Vänlighet, godhet, välvilja, snällhet och älskvärdhet. Jag tror dessvärre att hon menade att alla dessa är döende. Det är oändligt sorgligt och resan tillbaka är mödosam. Men ack så nödvändig!