Svensk borgerlighet är på väg att begå ett stort misstag. Om inte högern är kapabel att pedagogiskt förklara varför vinster är essentiella för företagens överlevnad - med andra ord garanten för att vi ska få tillgång till en välfärd värd namnet och att människor ska ha en anställning att gå till - vem ska då göra det?
Den 8 november kommer "Reepaluutredningen" att lägga fram sitt förslag. Enligt uppgifter till SVT kommer förslaget att innehålla ett vinsttak på sju procent av investerat kapital för företag inom vård, skola och omsorg. Därutöver ska Skolinspektionen och Inspektionen för vård och omsorg få i uppdrag att genomföra årliga kontroller av vart företagens vinster tar vägen (31/10). Enligt beräkningarna skulle de föreslagna åtgärderna resultera i att flera miljarder kronor, som i dag årligen går tillbaka till de som tagit risker med sitt kapital, går tillbaka till verksamheterna.
För att pengarna ska kunna gå tillbaka till verksamheterna måste verksamheterna emellertid existera. Varför skulle de, inte minst de små, göra det om deras förutsättningar för att överleva kraftigt eroderas? Och givet den bristande insikt i företagandets villkor som dylika begränsningar illustrerar, vilka företag står näst på tur för Jonas Sjöstedts hammare och skära? Skulle du riskera dina pengar i en investering om du visste att du kanske inte skulle få något tillbaka längre fram? Skulle du köpa en dyr lägenhet på en marknad där reglerna görs om var och varannan dag? De flesta svarar nog nej på dessa frågor av den enkla anledningen att ytterst få vill göra en dålig affär. Frågan är då varför företagare, som dessutom är beroende av vinst för att i förlängningen inte göra förlust, skulle agera annorlunda?
Vi befinner oss i en situation där de katastrofala skolresultaten bör oroa alla läskunniga. Där vårdpersonal går på knäna och där köerna växer. Det finns med andra ord anledning att fråga sig hur färre aktörer skulle underlätta en redan svårlöst ekvation.
Statsminister Stefan Löfven säger sig vilja ha samarbete över blockgränserna. Det vill han bara därför att en samlad borgerlighet är ett hot mot hans maktinnehav. I det läget är en tydlig konflikt med högern att föredra. Borgerligheten å sin sida försöker minimera risken för att framstå som borgerlig. Att svälja den socialistiska problemformuleringen av rädsla för att tappa ideologiskt förvirrade väljare kanske framstår som kortsiktigt strategiskt, men det är långsiktigt fel. Sveriges välstånd baseras på kreativa företag, innovationer och människor som vågar ta risker. Striden om löntagarfonderna vanns en gång i tiden på ideologisk grund. Om inte borgerligheten förmår förklara företagandets unika roll och skydda det från marxistisk plakatpolitik anno 2016, vem ska då göra det?
