Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Teodorescu: Vad har könet med politiken att göra?

Clinton, Le Pen, May, Merkel och Kinberg Batra är fem politiker med fem olika perspektiv. Ändå tituleras de ofta som "kvinnliga" politiker.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Hela hösten 2016 bjöds jag in till TV och radio för att diskutera Hillary Clintons kön. Visst särbehandlades hon negativt på grund av att hon var kvinna? Granskades hårdare, ifrågasattes mer? Visst var det ett tecken på att amerikanerna inte var redo för att krossa glastaket? Så förskräckligt, för nog var det på tiden att USA fick sin första kvinnliga president! Vad Clinton egentligen ville åstadkomma talades det betydligt mindre om. 

Under det franska presidentvalet har ingen velat tala om Marine Le Pens kön. Ingen har påstått att det är dags att krossa det franska glastaket. Ingen har insinuerat att hon granskas för hårt eller ifrågasatts mer för att hon är kvinna. Snarare är det nog en och annan som tycker att det borde ha varit mer av den varan. Hur kan det komma sig, två kvinnor, två så olika förhållningssätt?

I den bästa av världar beror det på att de som bjuder in till TV och radio mirakulöst förstått att man inte kan bedöma en människas lämplighet för ett uppdrag eller ämbete utifrån personens kön. Att det är en människas idéer, åsikter och perspektiv som är relevanta och att dessa inte har något med könet att göra. Men det är nog att hoppas på för mycket. Sannolikt handlar det snarare om att de som är anhängare av identitetspolitik är högst selektiva i sina bedömningar; är det en kvinna/invandrare/högerhänt/homosexuell som de sympatiserar med lyfts personen upp på grund av dessa faktorer, annars glöms kampen klädsamt bort. 

Hillary Clinton, Marine Le Pen, Theresa May, Angela Merkel och Anna Kinberg Batra är fem politiker med fem olika perspektiv på samhället. Ändå tituleras de ofta som "kvinnliga" politiker. En man är däremot alltid och enbart "politiker" - precis som sig bör. Detta eftersom en kvinna antas representera gruppen hon tillhör och därmed ha ett särskilt ansvar att värna om den gruppens intresse. En man kan representera alla, en kvinna bara andra kvinnor. Det är av denna anledning som det anses så viktigt att fokusera på kvinnors kön i stället för deras prestationer och förehavanden. Just "politiker" kan för övrigt bytas ut mot vad som helst, exempelvis investerare, domare, företagare, författare. 

För en tid sedan kontaktades jag av SVT för att kommentera Socialdemokraternas kongress. Jag hade inte möjlighet att närvara men föreslog att producenten skulle kontakta min duktiga kollega Mathias Bred som befann sig på kongressen. Nej, det var inte intressant eftersom den andra politiska kommentatorn också var en man och man letade efter en "trevlig kvinna, för balansens skull". 

Såhär låter det allt oftare och varje gång sticker det till i själen. Dessvärre genomsyrar tankegångarna alltfler branscher och organisationer, med långtgående konsekvenser för alla som drabbas. I nämnda fall för en duktig kollega med "fel" kön och för mig som fråntas mitt hårda arbete när jag reduceras till en symbol, en "trevlig kvinna" som ska "balansera" en panel. Men det är inte enbart enskilda individer som drabbas och som tar skada. Vad är det för slags samhälle vi får där rättvisa inte längre definieras som lika rättigheter för alla, oavsett grupptillhörighet? Där sådant som inte ska spela någon roll, eftersom det är sådant som den enskilde inte kan påverka, tycks spela en allt större roll?

Hillary Clinton, liksom Marine Le Pen, förtjänar att berömmas eller kritiseras utifrån vad de vill och vad de åstadkommer. Det finns inget egenvärde i att ha en kvinna som president, professor eller chefredaktör. Att vara kvinna (vad det nu innebär, inte minst eftersom kvoteringsanhängare ju ofta hävdar att könet är en social konstruktion) är ingen kompetens i sig. Clinton och Le Pen är inte utbytbara mot varandra, trots förekomsten av bröst. 

Personligen sympatiserar jag inte med någon av de två, jag känner mig inte ett dugg representerad av någon av dem, trots att de är kvinnor precis som jag. Av den anledningen röstar jag aldrig på någon för att den har samma kön, sexuella läggning eller etnicitet som jag. Inte heller anställer jag medarbetare eller kolumnister baserat på sådana irrelevanta faktorer. I kommande valrörelse hoppas jag att vi ska slippa diskussioner om politikers kön och fokusera på deras politik, liksom jag hoppas slippa se hur duktiga manliga kollegor diskrimineras på grund av "fel" grupptillhörighet. Det skulle vara ett stort steg mot äkta jämställdhet.