Teodorescu: Moderaterna är sina egna främsta fiender

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Moderatledaren Anna Kinberg Batra tänker inte avgå. Det är ett klokt beslut. Partiets kris har lite att göra med henne som person, men desto mer med arvet efter Fredrik Reinfeldt. Ingen som stod den förre partiledaren nära - han som vägrade se migrationens intressekonflikter och som därmed öppnade upp för vallfärden till SD - hade med trovärdighet kunnat genomföra de nödvändiga positionsförflyttningarna som Kinberg Batra tvingades till. I varje fall inte utan att drabbas av den svekdebatt som är grunden för Moderaternas opinionsras. Ett ras som har pågått mycket längre än vad de som motsätter sig partiledarens januaribesked om förhållandet till Sverigedemokraterna försökt ge sken av.

ANNONS

Nu pågår, för tredje gången i år, försök att få bort Anna Kinberg Batra från partiledarposten. För varje kuppförsök inför öppen ridå försvagas partiledaren men framför allt partiet. I oktober hålls Moderaternas partistämma i Örebro. Det nuvarande försöket att fälle henne blir därmed sista chansen för partiet att byta ledare före nästa års riksdagsval. Detta i ett läge när Moderaterna går, om man får tro opinionsmätningarna, ett valnederlag till mötes.

Partiet står inför ett ideologiskt och strategiskt vägval, bortom den nuvarande eller eventuellt framtida partiledarens karisma, retoriska förmåga eller förträfflighet i största allmänhet. Hur Moderaterna än gör kommer det, i vart fall kortsiktigt, att uppstå missnöje. Så var det när Fredrik Reinfeldt stöpte om de gamla Moderaterna och så är det nu.

Scenariot är följande: antingen vidhåller man den inslagna mer restriktiva linjen i migrationsfrågan, som är en tillbakagång till traditionell moderat (och socialdemokratisk) politik, och inleder samtal/söker stöd/ samarbetar med Sverigedemokraterna som ser ut att bli riksdagens näststörsta parti. Eller så återgår man till den Reinfeldtska "öppna era hjärtan"-migrationslinjen, inleder inga samtal/söker ej stöd/samarbetar ej med SD och fortsätter agera indirekt regeringsunderlag åt Socialdemokraterna för oöverskådlig tid.

Det finns uppenbara fördelar med respektive scenario men de låter sig ej förenas, oavsett hur retoriskt skicklig man är. Dessutom skär de genom Moderaterna i lika hög utsträckning som de skär genom Alliansen. Oförmågan att enas inom Alliansen, vilket i praktiken innebär att man agerar som om Decemberöverenskommelsen fortfarande rådde, spär därmed på Moderaternas kris ytterligare.

ANNONS

Inget parti som vill stå upp för något och som har makten som medel, inte som mål, kan i längden attrahera alla väljare. Därav behovet av ett vägval. Oavsett hur Moderaterna gör kommer en grupp som tidigare röstat på partiet därför att överge det, vilket kortsiktigt kommer att påverka opinionsläget. Men det är ett pris som partiet måste betala; så länge vägvalet inte görs öppet och tydligt hjälper det inte vad partiledaren heter.

ANNONS