Teodorescu: Låt dem äta bakelser!

Ledarkrönika: Sällan har svensk politik genomgått en sådan radikal förändring som under de gångna två åren.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Vad har den franska drottningen Marie Antoinette, tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson gemensamt? Svårigheten att förstå andra människors vardag, eftersom de i sin vardag inte tvingas möta samma problem.

Enligt ett felaktigt tillskrivet citat ska den franska drottningen Marie Antoinette hånfullt ha sagt att de fattiga kunde äta bakelser, egentligen briocher, om de nu inte hade råd med bröd. Jag kommer att tänka på citatet när jag försöker sammanfatta årets Almedalsvecka. Det som verkligen sticker ut, bortom diskussionen om nationalism, svenskhet och värderingar, är diskrepansen mellan verklighetsbeskrivningarna.

Inför valet år 2014 påtalade många på vänsterkanten att "något håller på att gå sönder i Sverige". Statsministern hette då Fredrik Reinfeldt och var de nya Moderaternas partiledare, oppositionsledaren som hungrade efter makten, hette Stefan Löfven. I valrörelsen det året förklarade Reinfeldt att det inte kunde bli tal om några större satsningar på grund av det begränsade ekonomiska reformutrymmet i statsbudgeten. Reinfeldt uppmanade i stället väljarna att "öppna sina hjärtan" för flyktingarna och erkände därmed det som Löfven skulle komma att medge drygt ett år senare - konflikten mellan ett stort flyktingmottagande och en generös, skattefinansierad välfärdsstat.

ANNONS

Sällan har svensk politik genomgått en sådan radikal förändring som under de gångna två åren. Men nu är det få av de som då ansåg att något höll på att gå sönder som gör samma analys. I dag gör de allt vad de kan för att övertyga varandra, och svenska folket, att situationen i själva verket inte alls är särskilt allvarlig. Att det, tvärtom, går bra för Sverige och att många av de problem som beskrivs snarare grundar sig i alarmism och en vilja att bringa oro och splittring i det svenska folkhemmet - för att vinna politiska poänger.

I början av 2016 bjöd Postkodlotteriet till sin årliga sammankomst för förmånstagare. Fredrik Reinfeldt var inbjuden som talare. I sitt anförande ställde han en rad retoriska frågor: "Om Sverige är i kollaps och ingenting fungerar, vilka ord har vi kvar för att beskriva det som nu sker i Syrien, Libyen och Afghanistan?" och "Hur var det att fira jul i kollaps? Brann granen? Tog maten slut? Ramlade huset ihop?"

I söndags medverkade jag i en panel i Almedalen som arrangerades av Migrationsverket. Utgångspunkten för samtalet var det svenska flyktingmottagandet, liksom konsekvenserna av den nya lag som träder i kraft den 20 juli. I panelen medverkade också myndighetens generaldirektör Anders Danielsson som hävdade att man inte kan sätta "prislappar på humanitära insatser". I ett inlägg konstaterade Danielsson inför den stora publiken, som under den soldränkta eftermiddagen samlats vid strandkanten, att: "Sverige har inte knäckts av de här 163 000 asylsökande. Är det någon här som har fått det sämre? Hand upp! Nej...".

ANNONS

Sverige är i dag ett land där läkare lägger otaliga timmar på att hitta vårdplatser till sina patienter vilka ibland ändå tvingas sova i sjukhusens korridorer, där man prioriterar mellan elakartade hjärntumörer, där desperata föräldrar kämpar mot myndigheterna för att få assistanshjälp till sina barn, där vuxna barn slåss mot kommunen för att deras gamla och sjuka föräldrar ska få komma till ett värdigt äldreboende. Sverige är i dag ett land där arbetslösheten sjunker bland inrikesfödda till 4,1 procent samtidigt som den ökar bland utrikesfödda till 21,1 procent. Efter elva år i Sverige jobbar nästan häften av kvinnorna och drygt 60 procent av männen.

Sverige är i dag ett land med växande klyftor mellan stad och land, mellan politiker och medborgare, mellan den som kan välja och den som inte kan. För med handen på hjärtat, hur många av de som förnekar situationens allvar bor i områden där brandkåren behöver poliseskort? Hur många av dem har sina barn i skolor där få har svenska som modersmål och där behörigheten till gymnasiet är minimal? Hur många av dem oroar sig för vårdköer eller låga pensioner?

De regionala skillnaderna i allmänhetens erfarenheter av migrationskrisen är påtaglig enligt Dagens Samhälles/Demoskops mätningar av välfärdsopinionen. I Dalarna uppger närmare 70 procent att den blivit påtaglig i vardagen, i Stockholms län svarar bara drygt 40 procent att de märkt något av den (Dagens Samhälle 7/7). Hur påverkas människors upplevelse av migrationskrisen deras uppfattningar? Självklart ser den som inte får ihop livet med en mager garantipension annorlunda på saken än den som, likt Reinfeldt eller Danielsson, åker till Almedalen för att medverka i paneler (inte sällan bekostat med någon annans pengar).

ANNONS

I Sverige har man länge vurmat för "folkliga" politiker. Man har trott att taskig klädsmak eller opretentiös musiksmak är synonymt med förståelse för folket. Det blir emellertid alltmer uppenbart att det inte förhåller sig så. Inte minst den vänster som säger sig stå på de utsattas sida uppvisar i dagens situation en hopplöst arrogant inställning mot de människor som vänder på varenda krona av a-kassan eller pensionen. Som inte har råd med privata sjukförsäkringar eller vaktbolag. Inte konstigt att populismen och polariseringen växer. Låt dem äta bakelser, eller hur var det nu drottningen sade?

ANNONS