Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Alice Teodorescu: Teodorescu: Grattis på födelsedagen, EU!

Flera av den senaste tidens nationella val i Europa har präglats av upphetsade diskussioner kring EU:s framtid. Det är relevanta diskussioner att föra, särskilt för oss som värnar om samarbetets framtid.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Den 9 maj är ingen vanlig dag, det är den Europeiska unionens födelsedag. Denna dag år 1950 presenterade den franske utrikesministern Robert Schuman en plan för hur den europeiska kontinenten skulle kunna undvika ytterligare krig. I Schumans plan ingick att kol- och stålproduktionen i Tyskland och Frankrike skulle kontrolleras av en gemensam myndighet, detta för att försvåra för ett enskilt land att på nytt rusta upp till krig. 

År 1952 träde fördraget om den europeiska kol- och stålgemenskapen, EKSG, i kraft. Den  undertecknades av Belgien, Italien, Luxemburg och Nederländerna, förutom Tyskland och Frankrike. Grunden till dagens EU utgörs således av EKSG och Schumans plan. Sedan dess har EU utvidgats till en organisation bestående av 28 europeiska länder, snart 27 då Storbritannien har ansökt om utträde. 

EU är ett mycket lyckat freds- och frihetsprojekt som givit stor stabilitet åt medlemsländerna på den tidigare så krigshärjade kontinenten. Därutöver har samarbetet mellan medlemsländerna bidragit till ökad handel och ekonomisk tillväxt tack vare den fria rörligheten inom unionens gränser. 

Samtidigt, och inte minst i kölvattnet av det brittiska folkets beslut om att lämna unionen, har kritiken mot EU:s utveckling blivit alltmer närvarande - också i Sverige. Flera av den senaste tidens nationella val i Europa har präglats av upphetsade diskussioner kring EU:s framtid. Det är relevanta diskussioner att föra, särskilt för oss som värnar om samarbetets framtid. 

EU har på senare tid visat sig oförmöget att hantera de riktigt stora, gemensamma problemen, inte minst rörande sådant som terrorismbekämpning, flyktingfördelning liksom klimat- och miljöfrågor. Samtidigt har unionen beskyllts för att ha blivit alltmer klåfingrig och inriktad på detaljreglering av områden som bättre lämpar sig för de nationella parlamenten. Ett aktuellt exempel är den så kallade sociala pelaren som berör välfärds- och sysselsättningsfrågor.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker lade nyligen fram en vitbok med fem alternativ för EU:s framtid: i korthet inrymmer de alltifrån en konsolidering av den inre marknaden till olika nyanser av mer eller mindre överstatlighet. Det senare vore fel väg att gå. Det behövs inte mer EU, utan mer av rätt slags EU - ett vassare EU inom välavgränsade områden. Ett EU som åter riktar sitt fokus på det som var grunden i unionsbyggandet. Ett EU som effektiviserar den inre marknaden och som hittar gemensamma lösningar på de stora problem som medlemsländerna inte själva kan lösa. Utan detta är risken stor att det snart inte finns några Europadagar kvar att fira.