Politiskt beslutsfattande påminner mycket om barnuppfostran: bägge förutsätter principer, långsiktighet, konsekvens och tydlighet. Liksom ork att fatta för stunden impopulära beslut. Barn gör ju som bekant inte som man säger utan som man gör. I min egen bebisbubbla funderar jag just nu mycket på hur jag en dag ska kunna stå emot de stora blåa ögonen; ”Nej du får inte bara äta godis, du måste också äta din spenat”, ”Nej du kan inte bara sitta framför paddan, du måste också läsa läxorna”. Och så vidare.
Den gångna veckan har återigen illustrerat det faktum att alltför många av våra politiker inte är vuxna sin uppgift. Likt fumliga, nyblivna föräldrar famlar de och lämnar stor förvirring i sina spår. Jag tänker på de kreativa diskussionerna om de ensamkommande ungdomarna och den om illegala migranters rättigheter till välfärdsstatens förmåner. I bägge dessa fall har politikerna stiftat lagar och fattat beslut som de sedan gör allt för att kringgå. Resultatet blir högst förvirrande, för såväl de berörda individerna som för väljarkåren i stort, vilket underminerar förtroendet för det politiska hantverket.
Sverige har reglerad invandring. Konsekvensen av att den är reglerad, vilket för tydlighetens skull betyder att den inte är fri, innebär att bara den som uppfyller vissa kriterier kommer att få rätt att vistas här. Att invandringen inte ska vara fri har riksdagens politiker beslutat, liksom de också har beslutat om förutsättningarna för om någon ska få vistas här. Dessa demokratiska beslut kan när som helst omprövas om man så önskar. Men det är det inget parti som tar initiativ till, tvärtom upprepar de varje gång frågan kommer på tal att de står bakom nuvarande lagstiftning. I stället försöker de kringgå konsekvensen, det vill säga resultatet, av den lagstiftning som de själva ställt sig bakom. Förvirrande? Ja, minst sagt.
Moderaterna meddelade i veckan att partiet vill effektivisera arbetet med att utvisa de som fått sin asylansökan avslagen, bland annat genom att dra in ekonomiskt bistånd och begränsa rätten till sjukvård. Partiledare Ulf Kristersson sade i samband med att flera konkreta förslag presenterades att det var ett misstag av dåvarande Alliansregeringen att göra upp med Miljöpartiet om mer generösa regler år 2011. ”Ska det svenska asylsystemet ha någon trovärdighet eller legitimitet så måste ett ja vara ett ja och ett nej ett nej”, förklarade Kristersson (SVT 6/2).
Kritiken från såväl vänsterhåll som övriga Allianskollegor lät inte vänta på sig, trots att samtliga kritiker i andra sammanhang hävdat att det ska råda ordning och reda i migrationspolitiken samt att de som fått avslag också måste lämna landet. Hur man får ihop dessa positioner samtidigt med hederligheten i behåll förblir en gåta. Också diverse aktivister i sociala medier framhöll att Moderaternas förslag var inhumana. Varför det är mer humant att låta människor som saknar skyddsskäl leva i ett parallellt samhälle på obestämd tid framkommer givetvis inte.
Moderaterna gör helt rätt som erkänner sitt forna misstag och föreslår ändringar. I grunden handlar frågan nämligen om något större och mer principiellt: Ska svenska lagar följas? Om inte, vilka andra lagar får man ställa sig över? Gäller i sådant fall denna rättighet också svenska medborgare? Att våra politiker tar så lätt på såväl de lagar som de själva stiftat (reglerad invandring med tillhörande kriterier för positivt beslut), som på de beslut som myndigheter och rättsväsende fattat, undergräver det demokratiska systemet på såväl kort som längre sikt.
Det går med andra ord inte att med trovärdigheten i behåll både säga sig stå bakom utlänningslagen, som stipulerar att den som fått avslag ska lämna landet inom en viss angiven tid, och samtidigt premiera den som ignorerar sitt avvisnings- eller utvisningsbeslut med skattefinansierade rättigheter som bidrag, vård och skola.
Det är skyddsbehov - inte kreativitet, uthållighet eller motvillighet - som är grunden för skydd i Sverige. Det är en viktig princip att upprätthålla, inte minst gentemot alla de människor som respekterar ett laga kraft vunnet avslag, som gör rätt för sig och lämnar landet så att de som har skyddsskäl ska kunna beredas plats. Den som värnar om människors möjligheter att få skydd i Sverige också i framtiden måste ställa sig bakom Moderaternas förslag.
