Det har blivit populärt att lyfta fram människors etnicitet i syfte att uppnå "mångfald". Föreställningen om att man kan knyta särskilda egenskaper och beteenden till etnicitet vilar tryggt inom den rasistiska läran. Det nya är således att så kallade antirasister numera också lyfter fram människors etnicitet vid rekryteringar.
Det är fullkomligt befängt att tro att någon på grund av sin etnicitet per automatik skulle inneha vissa karaktärsdrag. Än mer befängt blir det att de som lyfter etnicitet som ett relevant urvalskriterium, när det kommer till rekrytering, sällan skulle påstå att etnicitet har betydelse för sammansättningen i våra fängelser.
Men till skillnad från myten om den exotiske invandraren som höjer lönsamheten om den ges en plats i en bolagsstyrelse är det ett faktum att utrikesfödda är överrepresenterade i brottsstatistiken. Fram till år 2005 kunde man ur Brottsförebyggande rådet (Brå) register utläsa gärningsmännens etnicitet. I en rapport från år 2005 konstateras, i jämförelse med en annan studie från 1996, att utrikes föddas överrisk har ökat från 2,1 till 2,5.
I samma studie framhåller myndigheten att det inte handlar om alla invandrare; överrepresentationen finns primärt bland misstänkta gärningsmän födda i Mellanöstern och Nordafrika. "Det som utmärker de områden, där de som invandrat till Sverige i särskilt stor utsträckning är misstänkta för brott, är att levnadsbetingelserna där skiljer sig från levnadsbetingelserna i västländer". Vidare skriver man: "Andelen utrikes födda som registrerades som misstänkta för våldtäkt var 4,5 gånger högre än andelen registrerade bland dem med svenskfödda föräldrar".
Betyder det att människor som kommer från Mellanöstern eller Nordafrika är genetiskt predestinerade att vara mer brottsbenägna? Nej, sannolikt lika lite som någon från samma geografiska region per automatik höjer lönsamheten i ett företag baserat på sin hudfärg. Vi måste således lära oss att skilja på etnicitet och kultur. Den kulturella kontexten från vilken människor kommer spelar en central roll, liksom den socioekonomiska sammansättningen.
Genom att ge sken av att det handlar om gruppen "män" eller "invandrare", vilka som helst, göder man fördomar baserade på stereotyper vilket skuldbelägger alla inom gruppen, samtidigt som möjligheten att förändra beteendet hos de specifika förövarna minskar eftersom insatserna som står till buds är för generella. Om vi vill få bukt med den ökande andelen våldtäkter måste all fakta fram, annars riskerar polariseringen att öka ytterligare, till nackdel för majoriteten skötsamma män och invandrade.
