Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Alice Teodorescu Måwe: Teodorescu: Öka kunskapen om sexualbrott

Det kan tyckas märkligt i dessa #Metoo-tider, i ett land som styrs av en uttalat feministisk regering, att så grova övergrepp som gruppvåldtäkter renderar så lite intresse för analys.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är ingen nyhet att i princip alla gruppvåldtäkter utförs av män. Av en för svensk media unik kartläggning av 43 män som fällts i domstol under åren 2016 och 2017 för gruppvåldtäkt tillkommer ännu en pusselbit: 32 av de 43 är utrikes födda. Ytterligare tio är födda i Sverige med en eller båda föräldrarna födda i utlandet. Bara en (1) av de 43 är född i Sverige med båda föräldrarna också födda här. 

Den minsta gemensamma nämnaren är således inte enbart att förövarna är män utan att de även är utrikes födda. Det i sig betyder inte att alla män, oavsett härkomst, är potentiella våldtäktsmän som en följd av vare sig sitt kön eller sin eventuella etnicitet. Detta eftersom våldtäktsmännen utgör en mycket liten andel inom respektive kategori. 

Gruppvåldtäkterna har eskalerat på senare tid. Ändå är det i princip ingen inom svensk media, med undantag för Expressen nu, som vågat studera saken närmare. Det kan tyckas märkligt i dessa #Metoo-tider, i ett land som styrs av en uttalat feministisk regering, att så grova övergrepp renderar så lite intresse för analys.

Sannolikt beror det på att det sedan tidigare är känt att män med utländskt påbrå är överrepresenterade ifråga om grova våldsbrott och att man räds för att fakta på området ska spä på polariseringen i samhället. Men är det skäl nog att avstå från att gå till botten med problematiken? Är det inte snarare tvärtom högst relevant att försöka identifiera och förstå varför män med utrikes bakgrund och från vissa kulturer är överrepresenterade i statistiken?

År 2011 presenterade Population Councils nordafrikanska kontor en attitydundersökning genomförd bland unga egyptier. På frågan om kvinnor som klär sig i provokativa kläder förtjänar att trakasseras svarade 79,6 av männen och 72,9 procent av kvinnorna att det är rätt. Studien fann att inställningen till den ställda frågan varierade med graden av utbildning hos de tillfrågade männen; ju högre utbildning desto mindre sannolikhet för uppfattningen att trakasserier är i sin ordning. 

På frågan om en man får slå sin fru svarade 80,4 procent av männen och 66,7 procent av kvinnorna att mannen får slå kvinnan om hon talar med en annan man. Enligt 37,8 procent av männen och 34,4 procent av kvinnorna får en man slå sin fru om hon vägrar att ha sex med honom. Också i denna fråga ses skillnader ifråga om utbildningsnivå och om respondenterna var hemmahörande i städer eller på landsbygd. 

Att gruppvåldtäkterna under 2016-2017 genomfördes i princip uteslutande av män med utländskt påbrå beror inte på att människor av en viss etnicitet skulle vara predestinerade att begå övergrepp. Att den stora majoriteten inte begår brott talar emot ett sådant påstående. Däremot är det uppenbart att kulturella skillnader har betydelse. Synen på kvinnans sexualitet, hennes roll i samhället och i relation till mannen men också mannens roll skiljer sig mycket mellan olika kulturer och religioner. 

Vidare har det betydelse om en handling, exempelvis att slå sin fru för att hon talar med en annan man, är i linje med eller i strid med vad som anses vara socialt accepterat. I Sverige skulle en sådan handling således vara i strid med vad som anses socialt accepterat eftersom majoriteten inte anser att det är ok, i ett land som Egypten förhåller det sig givet undersökningsresultatet sannolikt annorlunda.

Att förekomsten av gruppvåldtäkter ökar på det sätt det gjort på senare tid samtidigt som många män från kulturer med en annan syn på kvinnan och hennes sexualitet kommer till Sverige är utifrån detta perspektiv sannolikt ingen slump. 

Det är på tiden att Brottsförebyggande rådet (Brå) tar fram en ny sammanställning över kopplingen mellan brott och etnicitet. Den senaste studien som Brå gjorde är från år 2005 och i behov av uppdatering. Fakta om vilka som begår brott är en förutsättning för att rätt åtgärder ska kunna sättas in. Men fakta är också en förutsättning för att minska mytbildningen om att ”invandrare” i största allmänhet skulle vara mer brottsbenägna än andra. Vidare måste polisen bli bättre på att verkställa utvisningar av dömda våldtäktsmän som saknar svenskt medborgarskap.

I veckan stod det klart att regeringen, trots den omfattande kritiken, går vidare med en samtyckesreglering i brottsbalken. Justitieminister Morgan Johansson (S) medger visserligen att bevisproblematiken, som är anledningen till det låga antalet fällande domar, kvarstår också med den nya lagen men menar att den nya regleringen kommer att ha ”ett väldigt förebyggande budskap” (GP 20/3). Regeringen ger också Brottsoffermyndigheten i uppdrag att genomföra en utbildnings- och informationskampanj riktad till alla mellan 13-25 år. Frågan är hur många av de 43 våldtäktsmännen som gruppvåldtagit kvinnor som inte vetat eller ens brytt sig om att sex ska vara frivilligt?