I onsdags presenterade WHO:s oberoende expertpanel (The Independent panel for pandemic preparedness and response) sin granskning av världens pandemihantering. Den presenterade också en lång rad rekommendationer.
Panelen, som inrättades av WHO i juli 2020 består av tretton medlemmar - alla tunga världsledare inom global hälsa, politik och ekonomi. Liberias förra president, tillika Nobels fredspristagare 2011, Ellen Johnson Sirleaf och Nya Zeelands tidigare premiärminister Helen Clark har lett arbetet och svensken Anders Nordström, Sveriges ambassadör för global hälsa, har varit chef för panelens sekretariat.
Under de åtta månader som panelen arbetat har den talat med hundratals experter, genomfört studier och läst vetenskapliga rapporter. Den övergripande slutsatsen är sorglig och allvarlig:
"Världen kunde ha bromsat pandemin i februari 2020."
I rapporten konstaterar man att tre saker gick fel. För det första var världen inte beredd, trots tydliga varningar. För det andra fungerade det internationella larmsystemet inte tillräckligt väl. Det är för gammaldags och byråkratiskt för ett virus som rör sig blixtsnabbt. För det tredje hanterade världens länder i huvudsak inte pandemin tillräckligt bra. Sverige är varken bäst eller sämst.
– Det finns ett antal länder i mitten som förlitade sig på att deras normala hälso- och sjukvårds skulle klara av det, men det gjorde det inte. I den kategorin hamnar Sverige. Det räckte inte kan vi konstatera i dag och det gäller de flesta europeiska länder, sa Anders Nordström till TT.
Våra nordiska grannländer kommer bättre ut, precis som länder som Singapore och Taiwan. Anders Nordström menar att det är för tidigt att säga vilka specifika åtgärder, som fungerat. Däremot är god koordination, tydlig ledning och arbete tvärs över olika sektorer, men inte nödvändigtvis nedstängning, framgångsfaktorer.
Expertpanelen vill varken peka finger mot enskilda länder eller mot WHO, som i dag inte har tillräckliga resurser för att bekämpa en pandemi.
Däremot kommer man med ett antal tydliga rekommendationer: Bland annat måste WHO få mer pengar och tydligare makt och mandat. Panelen vill också se ett säkerhetsråd inom FN för globala hot. Framförallt måste världen kunna agera snabbare och tillsammans. Enskilda länder måste investera stort i beredskap.
Till exempel måste Sverige redan nu börja arbeta med sin beredskap.
– Det går inte att vänta tills det smäller nästa gång, sa Anders Nordström men avslutade med ett egentligen positivt budskap.
– Nästa virusutbrott av denna karaktär skall inte behöva bli en pandemi över huvud taget.
Det förutsätter emellertid att panelens samtliga rekommendationer genomförs internationellt och i Sverige, hellre förr än senare.
Den svenska coronakommissionen, som regeringen tillsatt, har i "uppdrag att utvärdera regeringens, förvaltningsmyndigheters, regionernas och kommunernas åtgärder för att begränsa smittspridningen av det virus som orsakar sjukdomen covid-19 och spridningens effekter", som det heter i uppdragsbeskrivningen. Kommissionen, som också skall göra internationella jämförelser och komma med förslag på åtgärder, skall vara klar först den 22 februari 2022.
Eftersom alla experter är ense om att det "smäller" igen så hade man önskat att utvärderingen och åtgärderna kunde komma snabbare. Men just snabbhet har inte visat sig vara ett svenskt adelsmärke.
Man skall givetvis akta sig för tvärsäkra påståenden om en pandemi som fortfarande pågår och ett virus som aldrig upphör att överraska. Men några saker tycks redan nu uppenbara.
Den svenska beredskapen var dålig och regering och myndigheter agerade inte tillräckligt snabbt och resolut när virusen spred sig över världen. Den nödvändiga tydligheten och koordinationen har saknats och den svenska självbilden av ett land med ett väloljat och effektivt administrativt maskineri har fått sig en rejäl knäck. Mycket måste bli bättre!
Det är också uppenbart att sjukvården har klarat sina uppgifter väl men däremot har äldreomsorgens tillkortakommanden blivit synliga.
Annat är mindre uppenbart. Den svenska linjen att inte stänga samhället på samma drastiska sätt som många andra länder har uppmärksammats och kritiserats internationellt och på hemmaplan. Men alltmer tyder på att det var klokt och måttfullt. Även om de många dödsfallen under pandemiåret är sorgliga och långt fler än i våra nordiska grannländer så har Sverige haft en lägre så kallad överdödlighet än de flesta europeiska länder.
Pandemin har lamslagit världen på många sätt. Smittläget i stora delar av världen är fortfarande dramatiskt. Branscher och företag har gått under. Samhällstängningar har fått svåra sociala konsekvenser.
Men det finns trots allt hopp om en relativt snar bättring. Det hoppet heter vaccin. Världen må ha agerat saktfärdigt vid pandemiutbrottet men den har lyckats med det som föreföll omöjligt - att på mindre än ett år ta fram ett stort antal mycket effektiva vaccin genom internationellt samarbete mellan företag, forskare och länder.
Det är ett "herrans under" och något att känna djup tacksamhet för. Vissa vaccin påstås visserligen ha farliga biverkningar men risken att dö i covid är 600 gånger större än att dö av biverkningar.
Här hemma i Sverige tränger våren undan kylan, det blir i dubbel bemärkelse ljusare, restriktionerna lättas gradvis, över tre miljoner svenskar har fått en dos vaccin och 900 000 har fått två. Vi kan hoppas och tro på en sommar med mindre sjukdom och lidande och mer umgänge och glädje. Tacka vaccinet för det!
