Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bild: Meli Petersson Ellafi

Göran Värmby: Ta itu med de bortglömda miljögifterna

Medan vi ofta har blicken vänd mot koldioxidutsläppen fortsätter de farliga miljögifterna i våra konsumtionsvaror att omge oss.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Satellitbilder från ”lock-down-perioden” i början av Coronakrisen visar att luften i stort sett blev ren från luftföroreningar i stora regioner, i till exempel Kina och Italien. Halten koldioxid i atmosfären steg däremot, och stiger fortfarande i oförminskad takt trots att utsläppen som mest minskade globalt med 17 procent. Detta motsvarar att EU28, Ryssland och Japan ”stänger ner” alla sina utsläpp.

Om det är koldioxidhalten som styr klimatet är det oroväckande att en sådan stor minskning inte märks i mätningarna. En mer detaljerad förklaring om kopplingen mellan utsläpp och uppmätta halter i atmosfären från forskarna skulle behövas.

Det globala läget beträffande miljögifter ger tyvärr ytterligare skäl till oro. Vi kan ta Sverige som exempel. När jag började på länsstyrelsen i Göteborg 1974 hade vi mängder med miljöfarliga utsläpp i luft och vatten från verksamheter som ytbehandling, textilfärgeri, lackering med mera. Sedan kom så småningom den ekonomiska globaliseringen, fri handel och globala företag som innebar att nästan alla miljöfarliga verksamheter flyttades till Asien och andra regioner med låga löner och obefintliga miljökrav.

De minskade mätbara utsläppen av miljögifter i Sverige de senaste decennierna är därför delvis vilseledande. Medan företagens vinster ökade kunde vi billigt köpa T-shirts, datorer och skruvdragare. Dock till priset av miljöskador i de aktuella låglöneländerna och ökade globala utsläpp.

En ytterligare baksida, som alltför sällan lyfts fram, är att vi numera importerar stora mängder okontrollerade ”utsläpp” i form av textilier, plastprodukter, livsmedel, byggvaror. Dessa och andra konsumentvaror kan innehålla en lång rad miljöfarliga tillsatser och kemikalier. Vilket till exempel syns i avloppsslammet i våra reningsverk.

Organiserad kontroll av denna ”miljögiftsimport” saknas. I vardagsprodukter som kläder, matförpackningar, brandskum och plaster används till exempel så kallade högfluorerade ämnen som brukar sammanfattas som PFAS-ämnen, ett samlingsnamn för cirka 4700 syntetiska kemikalier med många ”effektiva” egenskaper, som tillverkats alltsedan 1940-talet.

De är extremt svårnedbrytbara, kan påverka foster och många är cancerogena eller har andra allvarliga miljöeffekter på levande organismer. Nästan alla människor och djur har dessa ämnen i kroppen, inklusive isbjörnar i Arktis. 3,4 miljoner svenskar kan ha kommunalt dricksvatten som är påverkat av PFAS enligt Livsmedelsverket. Att denna miljöskandal har kunnat ”gå under radarn” ända sedan 1940-talet visar hur undermålig kontrollen är av den kemiska miljöförgiftningen.

Ett av de 1000-tals ämnena kallas PFOS, som är det värsta man känner till och det enda PFAS-ämne som ännu är förbjudet i EU. Det har identifierats i regnvatten ute på mätstationen Råö på Onsala. Halterna är mycket låga, men PFOS är jämte dioxiner, PCB, DDT och flamskyddsmedel exempel på synnerligen skadliga miljögifter i vårt regnvatten.

Medan vi ofta har blicken vänd mot koldioxidutsläppen fortsätter de farliga miljögifterna i våra konsumtionsvaror att omge oss. Att inte mer görs för att få bort miljögifterna i all tillverkning är obegripligt