Permakris. Det måste vara det mest deprimerade ordet från Språkrådets och Språktidningens nyordslista. Permanent kris. Som permafrost, isen som aldrig smälter. En permakris är ett kristillstånd som aldrig går över.
Vid den här tiden i fjol trodde vi att vi skulle få uppleva en underbar post-covid-värld. Vissa menade att vi vid pandemins slut skulle få uppleva ”det nya, glada tjugotalet”. Ett ”uppdämt konsumtionsbehov” skulle få de av restriktionerna krisande restaurang- och resebranscherna att blomstra. När viruset slutligen bekämpats skulle livet inte bara återgå till hur det var före pandemin, med kramar, utlandsvistelser och sociala evenemang. Det skulle bli bättre.
Så blev det inte.
Kort efter att restriktionerna avskaffades i februari 2022 kom nyheten att Ryssland attackerat Ukraina. Bilderna på krisande vårdpersonal i rymddräkter byttes ut mot flyende ukrainska kvinnor och barn, och män som stannade kvar för att bekämpa fienden.
Kriget har tvingat Europa till ett uppvaknande. Efter att gasen strypts har Europa slungats in i en energikris. Smutsiga kolkraftverk har startas upp i ren desperation.
Även säkerhetspolitiken påverkas. Sverige och Finland har ansökt om Natomedlemskap. Flera länder i Europa har aviserat att försvarsanslagen kommer att öka kraftigt.
Krisen märks inte minst i vardagen. Allt har blivit dyrare. Rusande elkostnader, högre räntor och dyrare matkassar gör att hushållen ser dystert på framtiden. Bakgrunden är en kombination av energipriser, logistikproblem i coronarestriktionernas spår och de enorma stimulanspaket som sjösattes under pandemin. Nästan tio års löneutveckling har ätits upp av inflationen. Och det ser inte ut att bli bättre i närtid. Under året som kommer slår även lågkonjunkturen till, som väntas pågå ända till 2025.
Som om inte det var nog rullar hotet från klimatförändringar och miljöförstöring på som ett konstant muller i bakgrunden, kriser som enligt vissa kommer leda till mänsklighetens undergång. För att inte tala om skjutvapenvåldet i Sverige. Och nu är det kris i vården igen, när covid-spridningen tagit fart samtidigt som influensa, RS-virus och vinterkräksjuka.
Med andra ord är det inte svårt att relatera till ordet permakris. Det känns som det aldrig tar slut, de dåliga nyheterna och de dystra beräkningarna, oavsett om det handlar om BNP-utvecklingen, kriget i Ukraina eller hotet mot den biologiska mångfalden.
Finns det ens några ljusglimtar, några positiva nyheter att famla efter?
Inom modern självhjälpspsykologi, förpackade i böcker med titlar som ”Välj glädjen!”, är utgångspunkten ofta att alla problem kan lösas genom positivt tänkande. Det budskapet kan ofta verka provocerande. Den som exempelvis har drabbats av en allvarlig sjukdom blir inte hjälpt av flåshurtiga uppmaningar om att man ska välja att vara glad.
Men precis som flåshurtigt positivt tänkande kan vara irriterande, är ständiga panik- och krisbudskap och alarmistiska rubriker inte heller till någon hjälp. Bakom ordet ”permakris” ryms en föreställning om att virus, ekonomiska kriser eller krig tillhör ovanligheterna i mänsklighetens historia. När det, tyvärr, snarare är tvärtom.
Vi tänker dock inte så. En kärna i den moderna synen på världen är uppfattningen att allt ständigt blir bättre. Vi blir rikare och friskare. BNP ökar ständigt. Den tekniska utvecklingen underlättar våra liv mer och mer för varje år. Välfärden blir av allt högre kvalitet.
Så tänkte inte en bonde på medeltiden. Men för den som vuxit upp under den senare hälften av 1900-talet är förbättringsfilosofin en nästintill självklar utgångspunkt.
Till stora delar är det ju sant att det blir bättre. Det hade åtminstone kunnat vara värre. Köpkraften i år är tillbaka på 2015 års nivå, inte 1985. Lågkonjunkturer kommer och går. Coronaviruset hade slagit betydligt hårdare om vi inte hade haft moderna vacciner och avancerad sjukvård.
Men att det mesta blir bättre, trots allt, betyder inte att allt blir perfekt, eller att en perfekt värld är något slags slutdestination som är rimlig att sträva mot. Snarare är det så att vi skaffat oss bättre och bättre verktyg för att hantera olika problem. Det gör inte att kriserna försvinner.
Det går inte att krishantera genom positivt tänkande, men det blir inte heller bättre av att ständigt gå runt med en panikkänsla av att det råder ”permakris” och att allt går åt skogen. Vissa saker blir bättre, andra sämre, kriser kommer och går och vi får försöka hantera dem efter bästa förmåga i takt med att de uppstår.
