Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Tänk om Håkan Hellström tycker fel?

De som anser att artister och idrottsstjärnor ska driva opinion verkar förvänta sig att dessa personer ska vara av en viss åsikt. Men vad händer om kändisen avviker från linjen?
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Rockbandet Kent gick sina sista år i en allt mer samhällskritisk riktning. De var inte ensamma. När Teddybears spelade på Berns i fjol villkorade de sitt sista extranummer med att publiken lovade att inte rösta på Sverigedemokraterna i nästa val. När Feministiskt Initiativ släppte en valskiva 2014 ville 65 artister vara med – från Tove Styrke och Robyn till The Knife. Att många musiker bryr sig om politik råder ingen tvekan om. 

Många "tar ställning", "bryr sig" eller upprepar självklarheter som många tidigare redan yttrat. Ett fåtal mycket kända svenska musiker väljer att inte göra det. Inte så att det märks i alla fall. Håkan Hellström är en av dessa. 

Att under två dagar ha 130 000 människors fulla uppmärksamhet är något de flesta som vill få ut sina åsikter bara kan drömma om. Det är exempelvis nästan tio gånger så många som den totala publiken under partiledarnas tal i Almedalen i år. Ett utmärkt tillfälle att ta ställning för eller protestera emot något.

Samtidigt kan det slå åt fel håll. Våra mest folkkära kändisar måste ta ett stort ansvar för vad de säger - i många fall är de förebilder för hundratusentals unga och har stor påverkan på deras syn på världen. Minns kritikstormen mot Zlatan Ibrahimovic efter att han sagt att man inte kan jämföra herr- och damfotboll och att landslagsspelaren Therese Sjögran kunde få en cykel med hans autograf på som tack för sina över 200 landskamper. 

De som anser att artister och idrottsstjärnor ska driva opinion verkar förvänta sig att dessa personer ska vara av en viss åsikt. Underförstått tycks vara att det är en feministisk och flyktingvänlig linje som är den enda möjliga. Men vad händer om kändisen avviker från linjen?

Att vara en folklig sångare, eller fotbollsspelare för den delen, som ler på bild och har lockigt hår behöver inte nödvändigtvis innebära mysiga, socialliberala mainstreamåsikter. Föreställ er stämningen på Ullevi om Håkan berättat om hur mycket han älskar Göteborg och avslutat med ”och därför kan vi givetvis inte ha tiggare på våra gator”.

Eller om landslagsstjärnan Lotta Schelin i en intervju skulle resonera kring sin farmor på ålderdomshemmet som jobbat hela sitt liv och nu bara får sylt till gröten på helgerna, samtidigt som hon ser hur vi tar emot hundratusentals flyktingar. Eller om Jonas Gardell i en podcast sagt att lite cannabis inte är så himla farligt. Åsikter som i sig inte är helt verklighetsfrånvända, eller ovanliga för den delen, men som troligtvis orsakat ramaskri. 

Vill artister och idrottsstjärnor prata politik får de givetvis, likt vem som helst, göra det. Men det går inte att ta för givet att deras åsikter ska gå i en viss riktning eller att de ens är intresserade av att använda sin plattform till att driva politik. Det är fullt förståeligt att många i stället väljer att fokusera på att slå frisparkar eller skriva poplåtar om olycklig kärlek och överlåter det politiska tyckandet åt någon annan - och det är svårt att klandra dem för det.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se