Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Sydkorea visar vägen i Coronabekämpningen

Lärdomar från Sydkorea visar att lättillgängliga hälsokontroller, god kommunikation gentemot en samarbetande befolkning som iakttar försiktighet kan stoppa smittspridningen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Kina och Korea ser ut att ha övervunnit Coronasmittans värsta fas. I Kina toppade antalet nysmittade den fjärde februari för att därefter falla nästan lika snabbt som ökningen. Exakt samma mönster som i Kina finner man nu även i Sydkorea som hade en topp i antal nysmittade den fjortonde februari och därefter en hastig minskning.

I tisdags var antalet nysmittade i Korea 131 personer, som mest var den siffran uppe i 909 personer dagligen. Den koreanska regeringen kritiserades då för att vara otydlig, rörig och utan någon plan för att hantera utvecklingen.

Minskningen i Kina och Sydkorea har givetvis hamnat i medieskugga då hela Italien samtidigt hamnat i karantän och uppgifter från Iran om antalet smittade konstant mörkas. Kina och Sydkorea visar att det med rätt åtgärder går att stoppa spridningen och minska det mänskliga lidandet. Det är inte gratis. Men kostnaden för en ohämmad epidemi kan givetvis bli betydligt större.

Något som utmärker Korea och Kina är antalet viruskontroller som gjorts i länderna. Sydkorea har tills dagens datum genomfört 3692 kontroller per miljon invånare. Motsvarande siffra i Kina är 2820 personer. Jämför det med Italiens 826 per miljon invånare.

Kina och Sydkorea har klarat det som förmodas vara den värsta delen av virusutbrottet med liknande slutresultat. Men de har nått dit på olika sätt - förutom de omfattande smittkontrollerna. Varken i Sydkorea eller Kina kan man ropa faran över. Men några lärdomar kan man nog dra, i synnerhet från Sydkorea vars samhällssystem - och därmed uppsättning av möjliga åtgärder - påminner om Sveriges.

I Kina har tvångskarantän och mycket hårda åtgärder för att förhindra människors rörlighet, även inom städer, använts frikostigt. I Sydkorea har nästan inga reserestriktioner införts, vare sig inom eller utom landet. Däremot har personer som anländer till landet från riskområden kontrollerats utan undantag. Dessa personer får dessutom ladda ned en app till sina telefoner och det görs uppföljningar med dem.

Kina är en diktatur och har redan satt i system att massövervaka sina medborgare. Sydkorea är en demokrati och har av förklarliga skäl inte samma redskap till sitt förfogande. Men det har inte heller behövts.

Det koreanska samhället har snabbt, på grund av rekommendationer från dess motsvarighet till Folkhälsomyndigheten, gjort små justeringar i vardagen: Många undviker kollektivtrafik, jobbar hemma om det går, håller avstånd till varandra i det offentliga rummet och använder ansiktsskydd.

Kommunikationen har varit både tydlig, snabb och nått ut till hela befolkningen. Den kanske viktigaste informationen, förutom lägesuppdateringar och rekommendationer, har varit uppgifterna om var man bör testa sig vid misstanke om smitta. Kontrollstationerna är många till antalet och lättillgängliga.

Den sydkoreanske hälsoministern Kim Gang-lip har förklarat att högteknologiska hjälpmedel i kombination med frivilliginsatser från befolkningen har varit nyckeln till att minska smittspridningen. Samarbete i stället för repression. Myndigheter har två gånger dagligen hållit presskonferenser och geografiskt avgränsade SMS-utskick har använts i mycket stor skala för att hålla invånare informerade.

Hanteringen av smittspridningen i Sverige skiljer sig på ett par avgörande punkter från Sydkorea. Information till befolkningen har ännu inte gått ut via sms, vilket sannolikt är det säkraste sättet att nå så många som möjligt - i synnerhet om man vill nå personer inom vissa riskområden. Möjligheterna för provkontroll har i Sverige ännu inte varit lika omfattande och kontrollstationerna är ännu rätt få till antalet. Därutöver har inresande från riskområden inte följts upp på samma noggranna vis som i Sydkorea eller mötts vid flygplatserna med obligatoriska hälsokontroller.

För att förhindra en snabb spridning eller åtminstone avgränsa den, vilket för tillfället ser ut att ha lyckats i Sydkorea, krävs det omfattande samarbete från landets befolkning. Alla kan, helt utan hjälp från Folkhälsomyndigheten, undvika folksamlingar, hålla hygienen (tvätta händerna noga!), jobba hemifrån om möjlighet finns och iaktta försiktighet vid kontakt med andra människor.

Dessa enkla åtgärder i kombination med tydliga budskap och bra kommunikation från statligt håll kan faktiskt tillsammans hämma smittspridningen.