Hur en stad planeras och utformas är inte en helt lätt fråga att svara på. Det är många som är inblandade vid byggandet av våra gator, parker, skolor, bostäder och torg. Kanske är just komplexiteten i det hela ett av skälen till att det inte är är uppenbart hur, eller ens om, folkviljan spelar någon roll vid stadens utformning.
Men ska egentligen vanligt folk, via folkvalda politiker, ha något att säga till om i denna invecklade process? Är det rimligt att göteborgarnas synpunkter på hur deras omgivning gestaltas ska räknas?
Vissa är av åsikten att det bara blir fel. Lämna det åt experterna! Andra menar att vår gatumiljö är så viktig att dess utformning inte blott kan lämnas till expertisen. Att det uppstår konflikter i denna fråga har de senaste åren blivit allt vanligare.
När konstmuseets expansion vid Götaplatsen i Göteborg behandlades invände Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna mot det lagda förslaget. De var inte nöjda med estetiken. De fick snabbt svar på tal av Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö, som reagerade kraftfullt och förklarade att S och SD:s petande i grytan var uttryck för ”någon slags fullständig ytlig, fullständigt ogenomtänkt populism som faktiskt flirtar med totalitära tankar. Jag tycker att det är allvarligt”.
Idag arkitektur, imorgon konststöd, menade Siesjö. Politiken ska hålla sig borta från det konkreta utförandet, var hans åsikt.
Men går det verkligen att jämföra ett hus med tavlorna på ett konstgalleri? Av alla konstformer som människor upplever är sannolikt arkitekturen den enda som inte går att välja bort. Husen, gatorna och stadens skalor är inget man kan välja om man vill ta del av eller inte. Därför spelar utformningen stor roll. Dilemmat handlar dessutom inte om huruvida det är politiker eller tjänstemän som bestämmer, utan vilka demokratiska element som spelar in i byggnadsprocessen.
Just nu är det politiska inflytandet distanserat och väldigt översiktligt. Vad som ska byggas, var, och hur mycket är de frågor som politiker besvarar. Men det estetiska är ännu inget som underställts någon politisk kontroll.
Det kan komma att förändras. Arkitekturens fullkomligt kompromisslösa närvaro i våra liv har väckt opinion de senaste åren. Lekmän ger sig in i debatten och tycker till. Grupper som Arkitekturupproret har tusentals följare. Arkitekturen är så viktig, menar många, att den inte ensamt kan läggas i händerna på anonyma, ej folkvalda tjänstemän eller till byggbolagens nyttomaximerade kalkyler. Vad som byggs spelar roll. Estetik är viktigt, menar de.
Ett exempel på ett paradigmskifte i hur Göteborg utformas kan nu bevittnas i Lorensberg.
Där står nu ett hus i nyklassicistisk stil färdigt på Ekmansgatan. Göteborgsarkitekten Albert Svensson har ritat det tillsammans med arkitekten Fredrik Rosenhall på Inobi. TB-gruppen har varit byggherre.
Huset är på många sätt udda i sin tid. Det smälter in i Lorensbergs villastad samtidigt som det har en egen karaktär. Ett tydligt exempel på modern klassicism, fjärran de uttjatade modernistiska husen som dominerar inte bara Göteborg utan hela Sverige. Hur kunde detta ensamma undantag uppstå?
Detaljplanen för området sätter vissa begränsningar för det estetiska. Det är ett särpräglat område med stora kulturhistoriska värden. Det finns en tydlig idé för områdets estetiska utformning. Det är det första. 2018 inleddes en markanvisningstävling. Förslaget som då valdes av fastighetskontoret var rätt anspråkslöst.
Men politikerna i fastighetsnämnden körde över tjänstemännen i fastighetskontoret. Politikerna ställde högre krav på den estetiska utformningen. De var tydliga med att den klassiska arkitekturen skulle få mer genomslag.
Huset på Ekmansgatan är ett exempel på en förändring som skett under en längre tid i Göteborg. Den folkliga opinionen för klassisk arkitektur har fått politiskt gensvar. Flera partier i kommunfullmäktige, inte minst Socialdemokraterna och Moderaterna, har börjat uttrycka en preferens för en annorlunda arkitektur. De har fått mer självförtroende i frågan. Samtidigt finns det på marknadssidan, bland arkitekter och byggbolag en kunskap och villighet att leverera precis detta.
Allt detta, från folkopinion till mer alerta politiker med självförtroende, har nu börjat ge resultat. Men motståndet kommer, från flera håll, att vara stort. Det är många som, i likhet med Siesjö, helst av allt inte vill behöva lyssna till folkopinionen eller politikerna när det kommer till estetisk utformning.
LÄS MER: Förstår Göteborgs stadsarkitekt vad demokrati betyder?
Men dessa kritiker behöver lära sig ett och annat om att beslutsmakten över det offentliga rummet inte kan lämnas till kommittéer, experter och tjänstemän. Arkitekturen är för viktig. En ny och mer demokratisk byggnadsprocess har sett ljuset i Göteborg. Huset i Lorensberg är bara början.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
