PJ Anders Linder: Svenskars privatliv behöver inte vara en offentlig handling

Medier och vanliga medborgare ska ha möjlighet att granska makten. Men det innebär inte att vanliga svenskars privatliv måste tillgängliggöras på nätet.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS

Uppgifterna om hur mycket ett hushåll får i elstöd ska hållas hemliga. Det bestämde riksdagen i slutet av januari.

Beslutet går på tvärs mot Lagrådets yttrande, vilket är besvärande för regeringspartier som ofta har klagat på Socialdemokraternas nonchalans inför denna granskning. Men i sak känner jag personligen stark sympati för beslutet. Varför i hela världen ska det inte vara en privatsak hur mycket el man förbrukar? Varför ska nyfikna grannar eller medier kunna ta reda på det och sprida uppgifterna vidare?

En av Lagrådets invändningar är att enskilda kunders förbrukning hos kommunala elnätsföretag redan är en offentlig handling. Då får regeringen gärna passa på att ta ställning till om det ska vara så även fortsättningsvis.

ANNONS

Offentlighetsprincipen är allmänt hyllad och det är utan tvivel värdefullt med transparens i förvaltningen och att människor har möjlighet att ta del av och ställning till hur politiker och myndigheter sköter sig.

Men det har blivit hög tid att ta sig en rejäl funderare på om det är lika angeläget att uppgifter om enskilda personer, som samlas in av det offentliga under tvång, ska göras tillgängliga för alla och envar på ungefär samma premisser. Jag tycker att alltmer talar däremot.

Spridningen av dessa data har alltid varit ett problem i form av intrång i den personliga integriteten, men problemet har förvärrats av möjligheterna till blixtsnabb och omfattande spridning via nätet: inte minst genom upplysningsföretagens affärsverksamhet.

Men till detta har på senare tid kommit en förslagen, systematisk och alltmer hänsynslös brottslighet, som kan använda det offentliggjorda materialet som beslutsunderlag. Det handlar numera inte bara om inbrott utan om rena överfall i hemmet, där rånare tränger sig in och tvingar till sig pengar och annat av värde genom grova hot mot familjemedlemmar. Fokus chefredaktör Jon Åsberg listade häromveckan flera otäcka exempel bara ur bekantskapskretsen (13/1).

Lätt åtkomliga uppgifter om inkomst – och följden i form av listor över ”personerna som tjänar mest i din kommun” – ger redan användbar information till kriminella. Ett förmögenhetsregister – förslag finns ute på remiss – riskerar att så småningom bli ännu mer användbart. Men utvecklingen behöver inte underlättas utan brytas. Vi vill inte höra ”vi har varit naiva” ännu en gång.

ANNONS

En första enkel åtgärd skulle vara att göra tillgången till fordonsregistret betydligt mer restriktiv. I dag är registret öppet och Transportstyrelsen förser nättjänster med uppgifter. Det blir på så sätt en smal sak för utländska stöldligor, som numera står för lejonparten av bilstölderna i Sverige, att hitta sina offer.

Organisationer med legitima intressen kan ges fortsatt tillgång till registret, och man kan tänka sig utlämning även till enskilda som legitimerar sig med bank-id eller motsvarande, men storskalig spridning av kunskap om var det finns nya dyrgripar, lantbruksmaskiner eller attraktiva veteranbilar att länsa på delar eller stjäla, bör staten inte ägna sig åt. Sverige har förändrats. Människor behöver bättre skydd för sin personliga sfär.

LÄS MER: Stöldligorna vet när du är ensam hemma

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS