Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
GÄVLE 20181020 
En fotboll på en linjemarkering under en fotbollsmatch i allsvenskan 
Foto Pontus Lundahl / TT / kod 10050 Bild: Pontus Lundahl/TT
GÄVLE 20181020 En fotboll på en linjemarkering under en fotbollsmatch i allsvenskan Foto Pontus Lundahl / TT / kod 10050 Bild: Pontus Lundahl/TT

Bawar Ismail: Svensk fotboll är inte till salu

Ibland höjs röster för att avskaffa den så kallade 51-procentsregeln inom svensk idrott. Men låt inte enskilda ägare köra över medlemmarna.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

IFK Göteborg är svenska cupmästare efter veckans sammandrabbning med Malmö FF. Men tänk om det varit ett annat lag som tog hem segern? Ett lag som få blåvita supportrar skulle känna sig hemma i?

Red Bull Gothenburg FC? Spotify Gröngölingar FK? Volvo Warriors FC?

Sverige är på många sätt besparad kommersialiseringen av elitfotbollen. Medan oljeshejker, amerikanska investmentbolag eller kinesiska konglomerat köper upp europeiska fotbollslag är det svenska föreningslivet fortfarande grunden för idrottsverksamheten som utövas i vårt avlånga land. 51-procentsregeln, fastställd i Riksidrottsförbundets stadgar, förhindrar nämligen att idrottsaktiebolag kan köpas upp helt och hållet av en enskild person eller företag. Det är föreningens medlemmar som ska inneha rösträttsmajoritet, inte en enskild ägare.

Till och från har röster höjts för att avskaffa 51-procentsregeln, nu senast av en ung moderat på Aftonbladets debattsida. Och argumenten är lockande, det ska inte förnekas. Ett avskaffande av 51-procentsregeln skulle öppna upp för nya investeringsmöjligheter och därmed också öka svensk fotbolls konkurrenskraft, sägs det. Och vem är emot att favoritlaget får en injektion på miljontals svenska kronor, särskilt i en tid då många svenska fotbollsklubbar dras med svåra ekonomiska problem?

Inte för att rika ägare är en garant för att ett lag överlever ekonomiskt. Tidigare i år kom chockbeskedet att det engelska fotbollslaget Wigan Athletic står inför ekonomisk kollaps. Coronapandemin har lett till kraftigt sviktande intäkter och det tidigare premier league-laget är därmed ställt under finansiellt förvaltarskap. Detta trots att klubben blivit såld till en kinesisk affärsman.

Frågan man bör ställa sig är om det verkligen är värt att avskaffa medlemsinflytandet i förhoppningen om att företag och rika personer ska investera i fotbollen?

En enskild ägare skulle radikalt kunna byta riktning för klubben. Och detta utan någon hänsyn alls till föreningens historia eller dess lojala supportrar. Flytta till en annan stad för att det är mer lönsamt? Byta matchställ och klubbemblem till företagets varumärke? Medan en enskild ägare kan besluta om vad som helst, återfinns en trygghet i den svenska modellen. Här kan föreningar göra om och göra rätt när det vankas årsmöte. Medlemmar kan utkräva ansvar från sittande styrelse.

Idrott är en folkrörelse i Sverige som engagerar medborgare från norr till söder. Det handlar om människor med olika slags bakgrunder. Infödda och invandrade. Från orten eller från innerstan. Unga som gamla. Det spelar ingen roll. Inom idrotten kan människor oavsett skillnader finna gemenskap och sammanhang.

Men hade det varit möjligt i en fotbollsklubb där en riskkapitalist styr och ställer i minsta lilla detalj?