Om mindre än två månader ska Socialdemokraterna i Göteborg förses med en ny ledare, en person som också blir ordförande i kommunstyrelsen. Inte osannolikt blir det antingen Ann-Sofi Hermansson eller Mattias Jonsson.
Hermansson arbetade under många år nära Göran Johansson och kan således Göteborgspolitiken utan och innan. Jonsson sitter i riksdagen och är ordförande i det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling AB.
Än är det för tidigt att säga om någon av dem är lämpad att ta över styråran. Hermansson och Jonsson, liksom övriga hågade, behöver tydliggöra hur de vill tackla Göteborgs varken få eller små problem framöver.
Det största molnet är den tunga kriminaliteten och det urskiljningslösa våldet. Ungefär 20 ouppklarade mordfall sedan 2011 och i snitt en skjutning varannan vecka det senaste året, är en dyster lägesbeskrivning.
Avgående KSO-ordförande Anneli Hulthén trodde – eller låtsades tro, i brist på bättre idéer – att skärpta vapenlagar skulle få de skjutglada gängen att bli mer återhållsamma. Som om den som är beredd att begå de allra tyngsta brotten låter sig hindras av att straffskalan för ett lindrigare brott skärps.
Den långsiktiga lösningen är att det offentliga flyttar fram sina positioner i de förorter där uppgivenheten, utanförskapet och kriminaliteten växer. Det behövs stora och synliga polisiära insatser. För att bryta den ständigt pågående nyrekryteringen måste skolan bli en verklig motkraft i dessa områden. Så är det alltför sällan. Ödmjuka inför misslyckandet, borde Göteborgs kommunpolitiker söka inspiration utifrån, från den socialt belastade Londonkommunen Hackney till exempel. Där har man lyckats vända trenden och flera av skolorna uppvisar nu goda resultat och trygga elever med ambitioner och framtidshopp. Receptet heter, föga förvånande, varken normkritik eller elevinflytande, utan strikta regler, höga förväntningar, belöningar och nolltolerans mot dåligt uppförande.
Vidare behöver nästa KS-ordförande visa förståelse för företagandets villkor, alltså det privata företagandets villkor. Utan privata arbetsgivare som kan anställa också den som i dag står långt ifrån arbetsmarknaden kommer arbetslösheten och utanförskapet bestå. Vad gäller den kommunala bolagsdjungeln behövs i stället en rejäl upprensning. Riskfyllda experiment bekostade av skattepengar som konkurrerar med näringslivet är osunt och dyrt. Därutöver måste staden jobba mer aktivt med att attrahera den mest kompetenta arbetskraften – och behålla den.
Göteborg behöver en modig ledargestalt som vågar bygga bostäder där det i dag står arenor, som förmår att minimera olägenheterna medan västlänksprojektet genomförs, som värnar trivseln i det offentliga rummet, någon som törs utmana den kvävande, ogenomskinliga och alltomfattande politik som är baksidan av den så kallade Göteborgsandan.
