Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Susanna Birgersson är ledarskribent på GP:

Susanna Birgersson: Susanna Birgersson: Mittens rike vid vägskäl

Den aggressivt nationalistiska kompass som Kina styr efter skapar oro både i närområdet och i resten av världen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Världens börser åker jojo och många analytiker och investerare biter just nu på naglarna. Varthän pekar de senaste dagarnas turbulens? Händelseutvecklingen är allt annat än självklar, men förvåningen borde inte vara särskilt stor.

Sedan finanskrisen 2008 har stater och centralbanker försökt gjuta liv och vitalitet i inhemska marknader genom nollräntor och nytryckning av pengar. Det har gett ett ganska magert resultat och uppmuntrat många att investera djärvare, konsumera mer och köpa dyrare bostäder än vad som är klokt.

Kina är det land som har ägnat sig allra mest åt konstgjord andning. Ibland framställs det som att Kina är ett land med marknadsekonomi. Det är en sanning med modifikation. Kommunistpartiet styr ekonomin med järnhand, tillväxtplaner och oväntade devalveringar. Billiga lån till dem som vill köpa aktier och otillräcklig information har lett till många dåliga investeringar.

Den växande kinesiska ekonomin har inte blivit den stabiliserande faktor som många hade hoppats. Tvärtom; oron över vad som händer i Kina och hur kommunistpartiet kommer att hantera situationen skapar just nu konvulsioner på världsmarknaden.

Men ekonomin är bara en sida av saken. Kina är ingen pålitlig partner i andra sammanhang heller. Japan beräknar att nästan hälften av alla cyberattacker som landet drabbats av kommer från Kina. Även USA har upplevt massiva attacker från kinesiskt håll.

Kina navigerar efter en aggressivt nationalistisk kompass. I Sydkinesiska havet breder Kina ut sig. På rev utanför de så kallade Spratleyöarna, 100 mil från fastlandet, bygger kineserna nya öar. Grannländerna fruktar att dessa ska användas till militära baser. Kina struntar i dialog och gör sig döva för grannländernas och USA:s uppmaningar om att stoppa byggprojekten på internationellt vatten. Längre norrut, i Ostkinesiska havet, bråkar Kina med Japan om en annan ögrupp. På sätt och vis är expansionen ganska anspråkslös, men det är uppenbart att regimen försöker etablera en ny verklighet, en verklighet där Kina dominerar hela Asien genom rent maktspråk.

Det finns förstås ljuspunkter. En är, som Kinakännaren Frédéric Cho påpekar, att det kommunistiska partiet inte längre behärskar det kinesiska samhället på samma sätt i dag som för en generation sedan. Den privata sfären har växt och därmed utrymmet för individers handlingsfrihet.

Partiets makt bygger på att ekonomin går bra men det gör den inte i längden om den inte tillåts bli sundare och mer transparent. Den kinesiska ekonomin behöver mer av frihet. Och världen behöver ett Kina med mer frihet och mindre aggression.