Avtalet med italienska Ansaldobreda är uppsagt. Lika bra det. Maken till opålitlig motpart i spårvagnsvärlden får man nog leta efter. Allvarliga rostskador på bärande bjälkar, omfattande mögelskador i golven och problem med dörrarna på 38 av 40 vagnar bara ett drygt decennium efter leverans är fullständigt oacceptabelt.
Lika oacceptabelt är företagets ovillighet att reparera de skruttiga spårvagnarna. Trots att det är flera år sedan de allvarliga skadorna upptäcktes och trots att reparationsavtal slutligen tecknades efter långdragna förhandlingar står de allra flesta vagnarna fortfarande stilla.
Läs också: Göteborgs stad häver avtal med Ansaldobreda
Det är svårt att låta bli att muttra om hur mycket bättre det var förr. Särskilt när man läser nyhetsartikeln från i vintras om hur de gamla vagnarna repareras och fortsätter att dra göteborgarna fram och tillbaka, kors och tvärs i ur och skur (GP 24/1). Fler än 100 av de 130 spårvagnarna som byggdes mellan 1965 och 1972 rullar fortfarande.
Och de måste rulla ett bra tag till.
För närvarande pågår en upphandlingsprocess för att köpa in 40 nya spårvagnar. Beslut om leverantör väntas i februari 2016. Att veta vad som kan gå fel är ofta det bästa skyddet mot en dålig affär. Och den kunskapen har Göteborgs stad och Göteborgs spårvägar numera, milt uttryckt, i riklig mängd.
Alla som är inblandade i upphandlingen känner till farorna. Det ska inte tummas en millimeter på kravet att leverantören ska kunna uppvisa en produkt som har gått i stort sett felfritt i minst tio år, minst 100 000 mil. Varför inte mer förresten? Inget får lämnas åt slumpen och Göteborg måste försäkra sig om att det inte finns några som helst oklarheter om att leverantören ska bekosta samtliga reparationer som orsakats av eventuella tillverkningsfel.
Efter den segdragna och dyrköpta erfarenheten med Ansaldobreda finns det absolut inga ursäkter för ännu en undermålig upphandling.
