Integration handlar om mer än att ha ett arbete. Men just arbete, och förmåga till självförsörjning, är en grundläggande faktor. Det är även den integrationsfaktor som är enklast att mäta, jämfört med till exempel språkkunskaper elleranammande avnormer. I Sverige finns en ambition om att barn till utrikes födda ska få samma möjligheter som barn med svenskfödda föräldrar.Det borde vara självklart, mendär befinner vi ossdessvärreinte i dag.
Sedan tidigare vet vi att flyktingar och andra utrikes födda har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Det dröjer i regel många år och många förblir utan jobb. Vad som är ett ännu större misslyckande än att utrikes födda är överrepresenterade bland arbetslösa är att arbetslösheten riskerar att gå i arv till den generation som är född och uppvuxen i Sverige.
SCB har sammanställt statistik som visar att ungdomar med arbetslösa föräldrar löper nästan 70 procent högre risk att hamna utanför både arbetsmarknaden och studier. Bland de ”ekonomiskt inaktiva” – det vill säga personer som varken arbetar eller studerar – var ungdomar med föräldrar med utländsk bakgrund eller låg utbildningsnivå överrepresenterade (SCB 13/6). För ett land med ambitionen att alla ska ha samma möjligheter oavsett bakgrund är det ett underkännande.
Socialdemokraterna vill nu, i likhet med vad Moderaterna föreslog redan för två år sedan, införa utbildningsplikt för nyanlända. Den som inte bedöms ha tillräcklig utbildning för att kunna få ett arbete ska tillgodogöra sig sådan, annars kan bidrag komma att dras in.
Det är ett bra förslagsom syftar tillatt göra de som står längst bort från arbetsmarknaden mer anställningsbara. Vid sidan av statens ansvar för integrationen finns även ett individuellt ansvar som inte ska underskattas. Vad som vore än bättre än utbildningsplikt vore om Socialdemokraterna anslöt sig till Moderaternas förslag om integrationsplikt, som även innehåller krav bland annat på att aktivt försöka tillägna sig språket och att delta i samhällsundervisning.
Vid sidan av att ställa högre krav måste även trösklarna sänkas på både bostads- och arbetsmarknaden för att, för att använda statsministerns egna ord, bryta segregationen innan den bryter sönder Sverige.
Till exempel bör det bli billigare att anställa genom lägre arbetsgivaravgifter och skatten bör sänkas så att det blir lättare att leva på en lägre lön. Meni stället för att försöka skapa förutsättningarså attriktiga jobbkanväxa fram väljer regeringen att fortsätta på inslaget spår, trots att det inte visat sig vara effektivt.
I veckan meddelade regeringenatt man avser attsätta press på kommuner och landsting att anställa personer till så kallade extratjänster – en subventionerad anställningsform för nyanlända och långtidsarbetslösa. Till dettaavsättsytterligare 500 miljoner kronor i budgeten (SVT 19/5). Att försöka styra arbetsmarknaden uppifrån på detta sätt kan i bästa fall förfina statistiken. Vill man komma åt de verkliga problemen krävs mer än subventionerade anställningar.
