Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

För tio år sedan stod fildelningssajten, The Pirate Bay, i fokus för striden om Internets reglering. Bild: Vilhelm Stokstad / TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Striden för ett fritt internet fortsätter

I många avseenden är frågan densamma som för tio år sedan. Hur ska behovet av att skydda upphovsrätten balanseras mot andra värden som skapas av ett fritt och öppet internet?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Rättegången inleddes en februarimorgon i Stockholms tingsrätt. Utanför vajade några svarta piratflaggor mot den grå himlen. Åtalet gällde männen bakom världsfenomenet The Pirate Bay, fildelningssajten som hade skakat film- och musikindustrin i grunden.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

För de som engagerade sig i piratrörelsen var både rättegången och debatten dock betydligt bredare än fildelningsfrågan. Det är därför ett slags ödets ironi att tioårsdagen av rättegången nästan på dagen sammanfaller med det som av många kallas nästa stora strid om internets frihet: antagandet av EU:s copyrightdirektiv. I många avseenden är frågan nämligen densamma som för tio år sedan. Hur ska behovet av att skydda upphovsrätten balanseras mot andra värden som skapas av ett fritt och öppet internet?

Mycket är för all del annorlunda. Den olagliga fildelningen har sedan länge konkurrerats ut av lagliga alternativ. Själva internet som sådant har också förändrats, framför allt genom att kommersialiseras. 2009 var många digitala tjänster antingen småskaliga eller underutvecklade. E-handeln var i sin linda. Fortfarande präglades mycket av det som hände på nätet av experimenterande från såväl glada amatörer som entreprenörer, ofta, i likhet med The Pirate Bay, utan så mycket tankar på konsekvenserna.

Idag är jättar som Amazon, Google och Facebook dominerande på ett sätt som inte gick att föreställa sig för tio år sedan. Och det är detta som ligger till grund för dagens upphovsrättsstrid. Musikindustrin tycker sig inte få tillräckligt betalt för de upphovsrättsliga intrång som sker på användargenererade plattformar som Youtube. Redan ansatta mediehus menar att Google och Facebook profiterar på deras redaktionella material.

Det stämmer förstås, även om man kan argumentera för att samma aktörer också gynnas av att ta del av jättarnas trafik.

Problemet är sättet som copyrightdirektivet försöker hantera frågan. Dels föreslås en “länkskatt”, som innebär att exempelvis Google åläggs att betala för att sammanställa, referera och länka till upphovsrättsskyddat material som nyhetsartiklar. Dels pekar man på så kallade uppladdningsfilter – som automatiskt ska känna igen och stoppa skyddat material – som en möjlig lösning för användargenererade sajter. Ett sådant används redan på exempelvis Youtube.

Det är bara det att Youtubes filter inte fungerar särskilt bra, trots att Google uppges ha lagt hundratals miljoner kronor på att utveckla systemet. Sådana resurser har knappast alla. Även om direktivet undantar “små” sajter och tjänster är farhågan att det blir omöjligt för nya konkurrenter att växa fram.

Man kan också undra hur systemet någonsin ska bli så bra att det kan skilja upphovsrättsskyddat material från parodier, citat och annan laglig användning. Incitamentet för plattformen blir att ta det säkra före det osäkra. Youtubes enda skyldighet är mot upphovsrättsinnehavarna, inte mot yttrandefriheten eller citaträtten. Tonvis med material riskerar att sorteras bort från de största plattformarna.

Därmed riskerar kommersiella intressen i kombination med överambitiös lagstiftning att rasera grunderna för det fria nätet. Upphovsrättsfrågan är inte heller det enda exemplet: i USA pågår just nu ett folkligt uppror för nätneutralitet, där man försöker hindra internetleverantörer från att särbehandla viss trafik eller vissa aktörer. Vilket även förekommit i Sverige. Telia har erbjudit sina kunder att surfa fritt på sociala medier och Tre att strömma musik utan dataavgift. Det kan låta sympatiskt, men är raka motsatsen.

För hur lätt blir det att starta en Facebook- eller Spotify-konkurrent om dessa företag lierat sig med internetleverantörerna? Hur klarar sig en mindre e-handlare om Amazon går att nå med förtur och högre hastighet? Vad händer med nätets innovationskraft om det förvandlas till ett slags kabel-tv, där ett fåtal globala jättar levererar efterfrågat material och städar bort allt som är obekvämt, besvärligt eller dyrt?

Copyrightdirektivet måste tillbaka till ritbordet. Nätneutraliteten måste värnas. Tio år efter Pirate Bay-rättegången gör vi klokt i att minnas hur internet brukade vara: fritt, experimentellt och sprängfyllt med möjligheter.