Justitieminister Morgan Johansson (S) måste ha blivit glad när han lyssnade på Ekots lördagsintervju i helgen. Radions gäst var Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch som intervjuades om påskens upplopp.
”Varför sköt inte polisen skarpt?”, undrade KD-ledaren som också frågade sig varför vi inte har 100 skadade islamister i stället för 100 skadade poliser.
Det blev ett herrans liv efter uttalandet.
Debatten om kravallerna handlar nu om Ebba Busch i stället för det faktum att människor i Sverige, enligt poliser som var på plats, kastar sten mot ordningsmakten i syfte att döda.
Justitieministern kan slappna av. Det ställs inga svåra frågor till honom nu om hur det är möjligt att det finns områden i Sverige som i praktiken inte behärskas av Polisen.
I stället fylls nyhetsrapporteringen om Busch och hennes uttalande, vilka som håller med och vilka som kritiserar henne, samt om det var rätt eller fel av Morgan Johansson att tacka nej till en debatt mot Busch. Det publiceras listor över vilka som kritiserar henne. Twitterkommentarer återges. Det blir debatt i public service.
Utsagan om att skjuta skarpt var förvisso orimlig. Att skjuta med skarpa skott är riskabelt och just därför måste polisen ha tillgång till exempelvis vattenkanoner.
Men man förstod vad Busch menade. Det är inte en rimlig tolkning att hon vill att polisen ska skjuta hejvilt rakt in i en folkmassa. Något hon också förklarat i efterhand.
Det bryr sig dock ingen om. Tack vare Buschs ogenomtänkta – eller möjligen uppmärksamhetssökande – kommentar kan svensk offentlighet känna sig bekväm: nu kan debatten äntligen föras på en för många debattörer hemtam nivå i stället för om det som det faktiskt handlar om.
I stället för att försöka förstå varför folk kastar sten mot polisen, hur det kunnat ske och vad ansvarig minister ska göra åt det, pratar experter, politiker och debattörer om ett enda uttalande från en politiker. Ingen är gladare över det än de som faktiskt är ansvariga, alltså Polismyndigheten och justitieministern.
LÄS MER: Ge polisen tillgång till vattenkanoner
Ofta är det så här i svensk debatt. När något stort händer är det som att det mediala Sverige söker efter något irrelevant men snaskigt att förstora upp. Som: Nyamko Sabuni tänker fly till Norge om det blir krig, Magdalena Andersson sa fel ord på en presskonferens, Ebba Busch sa något halvdumt på radion. Då kan den offentliga diskussionen skifta från att handla om politik till något som mer liknar en skvallerträff med uttråkade hemmafruar på 1950-talet. Då kan offentligheten träda in i dess bekvämlighetszon där det viktiga är de sociala frågorna om vem som sagt något dumt och vilka som blev sura.
Kanske, eller till och med förmodligen, visste Ebba Busch vad hon gjorde. En slipad politiker som hon kan nog räkna ut när det kommer bli rabalder. Och att det finns väljare som anser att hon har rätt. På så vis blir den mediala upprördheten en del av en valstrategi för Kristdemokraterna, som konkurrerar med tre andra partier om högerväljarna. Det är också sorgligt.
Väljarna, de vars bostadsområden tas över av våldsverkare och Sveriges poliskår borde kunna förvänta sig något bättre.
LÄS MER: Kravallerna beror inte på Paludan
