Förövaren var en 19-årig man som säger sig ha drabbats av en impuls när han såg henne i spåret: ”Jag sprang ikapp henne, hon var några meter före mig. Jag angrep direkt mot halsen och tog stryptag”, berättade han under rättegången. Mannen dömdes till rättspsykiatrisk vård för mord och brott mot griftefriden.
Tingsrätten beslutade att de anhöriga inte skulle få något skadestånd. Detta eftersom de fyra familjemedlemmarna redan hade fått 50 000 kronor var via sitt försäkringsbolag. Familjen överklagade men fick nej även i hovrätten. Därför tvingas de nu betala mördarens rättegångskostnader på 8 359 kronor.
Förlorar man vid tvistemål så blir man skyldig att betala motpartens rättegångskostnader. Det är i grunden en rimlig princip, då den som vinner inte ska behöva gå back på att försvara sig. Men i fall som det nämnda blir det problematiskt.
Det är inte bara ett lands lagar och regler som säger något om ett samhälle. Också behandlingen av den som bryter mot lagarna är relevant. Den som har begått ett brott måste få ett rättmätigt straff, annars är lagen i praktiken verkningslös och offren lämnas rättslösa.
Rättmätiga straff är viktigt för rättsstatens förtroende. Om den som drabbats av en oförrätt – eller som i detta fall: personens anhöriga – anser att straffet är för lågt måste det kunna överklagas. I detta fall rörde det sig om en relativt låg summa som den mördade unga kvinnans familj ska betala. Men rättegångskostnader kan bli betydligt högre än så, vilket kan avskräcka andra brottsoffer från att överklaga.
Det finns inget som kan ge Idas familj henne tillbaka. Men staten kan visa att de är på deras sida. När familjen nu tvingas betala mördarens rättegångskostnader är det i stället ett slag i ansiktet.
