Justera straffrabatterna för grovt kriminella.
Justera straffrabatterna för grovt kriminella. Bild: Johan Nilsson/TT

Karin Pihl: Staten ska inte belöna våldtäktsmän

Historien med mannen som fick 840 000 kronor i skadestånd blottar en svacka i det svenska rättssystemet.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Sverige sviker brottsoffer. Det är den enda slutsatsen man kan dra efter SVT:s Uppdrag gransknings genomgång (19/1) av de uppmärksammade våldtäkterna i Malmö 2017, som två bröder dömdes för. Det ena brottsoffret låg och sov i sin lägenhet när gärningsmännen, okända för henne, tog sig in i bostaden. Under pistolhot våldtog och misshandlade de henne.

Det andra offret kidnappades, våldtogs och misshandlades i en källare.

Straffvärdet bedömdes vara tio år. Men på grund av sin unga ålder – då fastslagen till 18 år – fick den yngste brodern straffrabatt. Han dömdes till 4,5 års fängelse.

Men det slutade inte där. Det ökända skadeståndet på 840 000 kronor, som samme gärningsman fick av staten, kommer efter en resning i Högsta domstolen. Resningen godkändes efter att han lämnat in nya dokument för att bevisa att han var 16 och inte 18 år när brottet begicks. Straffet sänktes då till två år. Vilket innebar att mannen då hade suttit ”för länge”, och därmed hade rätt till skadestånd.

ANNONS

840 000 kronor. Brottsoffret som våldtogs i sin egen lägenhet fick 225 000 kronor, men har endast lyckats få ut 3 000 kronor från gärningsmannen.

Fallet med den våldtäktsdömde mannen visar på ett otillräckligt rättssystem. Det brister av flera skäl. Det finns nämligen, enligt UG:s granskning, gott om tecken på att mannen inte alls var 16 år, utan 18 som domstolen till en början dömt honom utifrån.

Bevisningen som ledde till resning i HD var främst ett pass från mannens hemland Syrien. Men experter som UG talat med i landet är tämligen säkra på att passet är förfalskat. Vidare har en nära släkting till mannens familj anklagats för förfalskning av ID-handlingar och är dömd för människosmuggling. Vid en husrannsakan hos släktingen fann polisen förfalskade pass.

Det finns också uppgifter om att mannen i samtal med vänner – medbrottslingar vid ett tidigare brott då en taxichaufför kidnappades och misshandlades – ska ha sagt att han är äldre än passet visar och att han är stolt över att lura svenska myndigheter.

Att detta inte undersöktes är ett underbetyg till åklagare, polis och Högsta domstolen. Men historien visar också att det finns något strukturellt ruttet i rättssystemet.

LÄS MER: Svensk straffrätt behöver en revolution

ANNONS

För det första är det tveksamt om en person som begått grova brott ska få straffet reducerat från tio till två år, även om personen skulle vara under 18 år.

Kraftiga straffrabatter till minderåriga utgår från inställningen att en ung person inte har ett fullt utvecklat konsekvenstänkande, och inte ska ”förstöra sitt liv”.

I grunden är det rimligt. Men när det gäller grova brott måste man se straffvärdet ur brottsoffrets perspektiv. Även en 16-åring vet att det är fel att bryta sig in i någons bostad och dödshota och våldta. Det är rimligt att en ung person åtminstone avtjänar hälften av straffvärdet för sådana brott.

För det andra måste reglerna kring skadestånd ändras. När Uppdrag granskning intervjuar justitiekanslern (JK) Mari Heidenborg om skadeståndet på 840 000 kronor säger hon att det är praxis. Våldtäktsmannen hade till och med fått mindre betalt om han hade varit oskyldig snarare än ”för ung”.

Mannen tycks också få mer betalt eftersom brottet är allvarligt. Detta, enligt JK, eftersom straffet för ett allvarligt brott kan tänkas avtjänas under ”tuffare förhållanden” än mindre allvarliga brott, och för att grova brott som våldtäkt med tortyrinslag är ”stigmatiserande”. Eftersom samhället ser på våldtäktsmän med avsky anses därför mer skadestånd behövas, som plåster på såren.

ANNONS

Att skadestånd ska utgå till oskyldigt dömda är självklart, liksom att det bör vara högt om brottet (som inte begåtts) är grovt. Men att man ska få så stora belopp när man trots allt begått brottet är inte rimligt.

Vidare kan inte offrens skadestånd tas från det skadestånd som gärningsmannen får av staten. Inte heller tar staten på sig ansvaret att dela ut skadestånd för att sedan driva in det av brottslingen. Det är därför hela historien slutade med att våldtäktsmannen fick nästan en miljon medan offren har svårt att utkräva ens en liten del av det betydligt lägre beloppet de har rätt till.

Detta måste ändras genom lagstiftning. Det måste gå att ta skadestånd till brottsoffren även i de fall då gärningsmannens inkomster kommer från ett skadestånd från staten. Därtill måste nivåerna och praxis för när det delas ut förändras.

Ytterligare en omständighet är att mannan inte kan utvisas till Syrien eftersom han riskerar att tvingas göra värnplikt där. Detta måste ändras. Grova brottslingar måste utvisas.

Debatten om straffpåföljder i Sverige handlar ofta om huruvida det förhindrar brottslighet eller inte. Många som hävdar att straff inte har någon brottspreventiv verkan menar att straffskärpningar därför inte har något värde.

ANNONS

Men i grund och botten handlar det om moral. En individ har utsatts för ett grovt brott. Hon förtjänar upprättelse.

LÄS MER: Tre år på vårdhem inte rimlig påföljd för mord

LÄS MER: Vill verkligen statsministern utvisa grovt kriminella?

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS