Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Staten måste ge skogsägarna rimliga villkor

Det är välkommet att det tillsatts en utredning i syfte att stärka äganderätten i skogen. Tyvärr ingår det inte utredningens uppdrag föreslå ändringar i grundlagen eller i jordabalken, vilket utgör en begränsning. Menar man allvar med att stärka äganderätten måste man också vara beredd att se över lagstiftningen.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Äganderätten är reglerad i grundlagen och får bara inskränkas för att tillgodose ”angelägna allmänna intressen”. Många gånger är inskränkningarna dock oproportionerliga, inte minst när det gäller rätten att bruka sin skog.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om stärkt äganderätt i skogen, i enlighet med januariöverenskommelsen. En viktig fråga är den om så kallade ”nyckelbiotoper”. Skogsstyrelsen beskriver en nyckelbiotop som ”ett område i skogen som i och med sina höga naturvärden har en mycket stor betydelse för skogens växter och djur”. Det är områden som kan vara viktiga för hotade och sällsynta arter.

Att ett skogsområde registreras som en nyckelbiotop innebär inte ett formellt förbud mot att avverka skogen, men ägare som vill ”göra åtgärder” (till exempel avverkning) i en nyckelbiotop måste anmäla åtgärden för samråd med Skogsstyrelsen. Även om man får avverka sin skog kan det få ekonomiska konsekvenser för enskilda skogsägare då skogsbranschen inom ramen för sitt certifieringssystem inte köper virke från nyckelbiotoper.

Arbetet med inventering och registrering av nyckelbiotoper är inte utan brister. En registrering av en nyckelbiotop föregås inte av ett formellt beslut från Skogsstyrelsen, vilket innebär att enskilda markägare inte kan begära överprövning till högre instans. Skogsstyrelsens kan dock ompröva sin egen bedömning, men rättssäkerheten i detta kan ifrågasättas.

Vidare är det inte säkert att det faktiskt finns hotade växter och djur i ett område som klassats som nyckelbiotop. Regeringen skriver uttryckligen i sitt kommittédirektiv att en registrering av en nyckelbiotop bara är en indikation på att sådana arter kan förekomma.

Med andra ord behöver det inte bo ens en sällsynt skalbagge i en skog för att ägaren till skogen ska få svårigheter att avverka den och sälja virke från den. ”Beslutet” är inte ett beslut i formell mening och kan inte överklagas. Det är inte heller säkert att skogsägaren får ekonomisk kompensation: ungefär två tredjedelar av alla nyckelbiotoper är inte formellt skyddade och ger därför inte rätt till ersättning.

En stärkt äganderätt i skogen måste utgå ifrån en proportionalitetsprincip, och när möjligheterna att bruka den skog man äger inskränks måste det kompenseras ekonomiskt. Det är därför välkommet att det tillsatts en utredning i syfte att stärka äganderätten. Tyvärr ingår det inte utredningens uppdrag föreslå ändringar i grundlagen eller i jordabalken, vilket utgör en begränsning. Menar man allvar med att stärka äganderätten måste man också vara beredd att se över lagstiftningen.

Förtydligande 2019-07-29: I en tidigare version av texten fanns följande formulering: "Med andra ord räcker det med att det skulle kunna bo en sällsynt skalbagge i en skog för att ägaren till skogen ska få svårigheter att avverka den och sälja virke från den". Detta har omformulerats för att ytterligare förtydliga att det inte behöver finnas rödlistade arter i en nyckelbiotop.