Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Håkan Boström: Staten bör gå hårt åt djurrättsterroristerna

Militanta djurrättsaktivister sprider skräck och lidande bland svenska bönder. Det måste få ett slut. Annars undergrävs förtroendet för rättssamhället.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Göteborgs-Postens granskning av de fruktansvärda trakasserier som militanta djurrättsaktivister utsätter enskilda bönder och deras familjer för är djupt obehaglig läsning. Brandbomber, mordhot, inbrott, misshandel och gravskändning tillhör de grövre övergreppen. Men över 200 belagda brott kan kopplas till den organiserade extrema delen av djurrättsrörelsen under bara de tre senaste åren. Mörkertalet vet vi inget om.

Det är hög tid att agera. Människor har redan fått sina hus och hem ödelagda av mordbränder. Barn trakasseras. Någon har till och med ansträngt sig med att pryda en hel skolgård med budskapet att en 8-årig flickas pappa är en mördare. Hur är dessa människor funtade?

Detta är terrorverksamhet, eller organiserad våldsbejakande extremism, och bör behandlas som sådan. I reportagen framgår att minst en person har fått lämna sitt hem och lever med polisbeskydd efter grova mordhot. Det är troligen en tidsfråga innan någon får sätta livet till.

Beklämmande är även att polisen inte klarat av att prioritera brotten. Att de nedlagda utredningarna läggs på hög. Polisen saknar en helhetsbild över de här rörelserna och kan inte ta ett samlat grepp. De systematiska och organiserade brotten har inte ens en särskild brottskod.

Det bör det bli ändring på snarast möjligt. Trakasserierna och terrorn ökar nu kraftigt. Var femte lantbrukare håller låg profil av rädsla för att bli utsatt. Extremisterna har även börjat ge sig på vanliga mjölkbönder. Polisen borde skaffa sig samma uppsikt över de här grupperna som man har över nazister och jihadister. För detta är politiskt motiverad brottslighet. Att säkerhetspolisen, som fram till 2014 övervakade militanta djurrättsaktivister, har släppt greppet om dem är riktigt illa.

Det är svårt att komma ifrån misstanken att delar av det offentliga Sverige tagit lättare på de här gruppernas agerande, trots att de är mycket aktiva och mycket våldsbenägna, än andra extremistgrupper.

Det finns en föreställning att vissa extremister vill väl. Men den som läser GP:s reportage kan knappast tvivla på vad det rör sig om. Det här är inte människor som älskar djur, deras aktioner skadar ofta djuren. Det här är människor som älskar våld.

Det är en gammal sanning. Den som vill ge uttryck för hat och våld söker sig gärna till rörelser som säger sig kämpa för en kompromisslöst god sak. Det ger dem en förevändning att kunna släppa alla normala mänskliga spärrar. Hade det inte varit en skruvad syn på djurrätt så hade dessa våldsverkare hittat andra svepskäl för att trakassera, hota och misshandla.

Samället måste se attackerna för vad de är. Justitieminister Morgan Johansson (S) är bra på att låta som att han tar brottsligheten på allvar. Ändå eskalerar den. Ändå talar polisen om bristande resurser och otillräcklig lagstiftning. Böndernas berättelser i GP är ett ovanligt upprörande exempel på hur samhället inte klarar sin mest grundläggande uppgift. Att ge skydd.

Om inte regeringen agerar nu så bör den samlade oppositionen inte låta det glömma vem som har ansvaret.