Den här veckan infaller readagen Black Friday. Köpfesten har importerats från USA. I Sverige har den cirka sju år på nacken och har väckt mycket känslor i den offentliga debatten. Kritikerna kallar det ett ytligt kommersiellt jippo: ”osvenskt”, själsdödande, miljöskadligt, och en konsumtionsfälla på samma gång. Här finns något för alla tyckare att ondgöra sig över.
I år finns det dock ett mer akut skäl att kritisera tilltaget. I ett läge där smittspridningen ökar snabbt och universitet, idrottsanläggningar, hotell och teatrar står tomma, samt restaurangerna tvingas stänga tidigare, kan man tycka att handeln också borde ta sitt ansvar. Några kedjor har begränsat antalet kunder som får vistas i butiken, men köerna utanför går knappast att kontrollera.
Sällanköpshandeln har drabbats hårt av coronakrisen, men de stora kedjorna har råd att ta ett samhällsansvar. Det hade till exempel varit rimligt att enbart ha Black Friday-rean enbart på nätet, så att varorna kan levereras hem eller hämtas på utspridda tider.
Utöver det rent moraliskt tvivelaktiga i att riskera ökad smittspridning ligger det i handelns eget intresse att pandemin inte förvärras. Det handeln tjänar på en rea nu riskerar de att få betala igen i form av folktomma affärer om bara någon månad om det vill sig illa.
Att många mindre butiker går dåligt är förstås en tragedi. Men den som vill hjälpa sin lokala butik gör det bäst genom att handla till normalpris – när det inte är rea. De omfattande reakampanjerna har faktiskt länge bidragit till maktkoncentration inom handeln, och pressar ut de mindre aktörerna.
Regeringen har hittills undvikit att coronareglera handeln, till skillnad från i en del andra länder. En förklaring är säkert att det kräver särskild lagstiftning, men också för att frivilliglinjen dominerat så starkt.
Att frivillighet och eget ansvarstagande varit ledstjärnor för den svenska coronabekämpningen har haft många fördelar. Det skapar en flexibilitet, där de värsta konsekvenserna av förbud kan undvikas. Men det bygger på att ansvaret tas av enskilda. I handelns fall innebär det att de stora aktörerna måste samordna sitt agerande. Annars kan en kedja skaffa sig fördelar, indirekt på de andras bekostnad. I sista hand kan staten därför behöva ”hjälpa till” med sådan samordning.
Skulle pandemin förvärras måste regeringen även vara beredd att också stödja handeln mer, och då speciellt de mindre handlarna. Pandemin riskerar att påskynda butiksdöden. Men det ligger varken i handelns eller någon annans intresse att påskynda pandemin.
För smittspridningens, riskgruppernas och våra äldre släktingars skull finns det bara ett alternativ: skippa Black Friday, handla på nätet och undvik trängseln. Det sistnämnda lär för övrigt gälla hela vägen fram till jul.
