Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Städerskans ”kjol” var kort

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

En brutal våldtäkt, eller solkigt hotellsex? Världen väntade med spänning på att få veta sanningen om vad som inträffat på hotellrummet under den franske IMF-chefens ödesdigra möte med den svarta hotellstäderskan. Hoppet grusades dock. Tvivelaktigheter i kvinnans förflutna hann ikapp henne. Dominique Strauss-Kahn slipper åtal.

Och slipper berätta sin historia kan tilläggas. Ändå förefaller inte heller den vara prickfri. Han förnekade sex tills DNA bevisat motsatsen. Och vid sidan av att vara ökänd som häradsbetäckare, har han också anklagats för våldtäktsförsök i hemlandet.

Men att den misstänkte förövaren inte heller tycks vara något helgon spelade föga roll. Det var, såsom det oftast är, offrets(?) historia som nagelfors. Och, som många befarade, lyckades någon gräva upp en del mindre smickrande detaljer. Som lök på laxen spreds inte oväntat illasinnade rykten om att hon jobbat ”dubbelt” för att dryga ut lönen. Och horor kan ju inte våldtas. Eller?

”Det är viktigt att komma ihåg att ingen får tvinga någon annan till sex. Det spelar ingen roll vad som har hänt innan, vad du har gjort eller sagt, eller vad andra vill. Du har alltid rätt att bestämma över dig själv, din kropp och vad du skall vara med om.”

Så står det i serienovellen ”Första helgen i juni”, från Nationellt Centrum för kvinnofrid”.

Och visst, så skall det absolut vara! Men hur ofta avfärdas inte våldtäktsoffer på grund av synder i det förflutna, fel kläder eller dåligt omdöme på fyllan?

”Det kan kännas bättre för dig att anmäla”, står det i del 2 av serienovellen.

Ofta är det så. Men kanske inte om man inför världspressen offentligt avfärdats som pengahungrig lögnerska?

Rädslan att bli släpad i smutsen är just ett av skälen till att de flesta sexuella övergrepp aldrig anmäls. Därför varnade New York Times i dagarna i en artikel för att det nu finns en risk att allt färre offer vågar berätta.

En besviken kvinna från Västafrika sade: “I Afrika måste man hålla tyst om sånt här. Men när man kommer hit tror man att det finns skydd för kvinnors rättigheter.”

Men. säger kanske någon, har inte även mäktiga män rättigheter? Självklart. Misstänkta offer och förövare skall båda höras – och finns rimligt tvivel i skuldfrågan kan ingen fällas. Problem uppstår när parterna tycks dömas efter olika måttstockar och den egnas synder automatiskt anses väga tyngre. Då känns systemet inte rättvist. Det är ett problem både i USA och Sverige.