Mellan 2016 och 2020 har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) delat ut en miljard kronor i bidrag, skriver Riksrevisionen i en ny rapport. Pengarna som slussas ut till olika organisationer kommer från den svenska staten och EU. Exempelvis kan etniska föreningar, kvinnoorganisationer, patientföreningar och ungdomsförbund vända sig till myndigheten för att ansöka om bidrag.
MUCF är bra på att strö pengar omkring sig. Med kontrollerna är det däremot si och så. Riksrevisionens granskning konstaterar att det finns brister. Bland annat har MUCF betalat ut för höga belopp. Föreningar som inte uppfyller villkoren ändå fått ta del av skattepengarna.
Myndigheten ställer inga krav på att en föreningsrevisor ska vara oberoende, vilket kan innebära att denne har ett intresse av att föreningen får så mycket bidrag som möjligt. Det har förekommit att revisorn har samma efternamn som styrelseordföranden (man kan alltså anta att de är släkt) och att revisorn och kassören i föreningen är samma person.
Vidare ställer MUCF inga krav på att revisorerna ska ha några kunskaper i redovisning och ekonomi. Inte heller genomförs uppföljande kontroller i tillräckligt hög grad. Det förekommer också, enligt Riksrevisionen, att föreningar skickar vidare pengar till andra organisationer som inte uppfyller villkoren för bidrag, det vill säga att organisationen står för demokrati, jämställdhet och inte ägnar sig åt diskriminering.
Summa summarum: De senaste åren har MUCF strösslat med skattepengar för miljardbelopp utan att någon riktigt har koll på var pengarna hamnar.
Bidrag till organisationer i civilsamhället är en het politisk fråga. Nyligen meddelade Moderaterna att man vill se ett bidragsstopp till etniska organisationer eftersom dessa motverkar integrationen (Bulletin 4/3).
Men själva poängen med civilsamhället är att det ska vara fristående från politiken och inte ett verktyg att nå politiska mål, som exempelvis integration.
I verkligheten fungerar det dock inte så. Delar av det svenska civilsamhället är i praktiken en förlängning av staten. Det är staten som betalar verksamheten, och det är staten som bestämmer villkoren för föreningarnas innehåll. De flesta svenska skattebetalare vill nog inte finansiera verksamhet som motverkar exempelvis jämställdhet eller integration.
Moderaternas förslag är dock inte genomtänkt. Varför sluta med integrationskrav? Varför inte ställa krav på att organisationer ska verka mot klimatförändringarna eller något annat som finns på politikers önskelista?
En bättre idé är att reformera systemet i grunden, från ett bidragssystem till ett avdragssystem. Ge alla svenskar rätt till skatteavdrag för gåvor till civilsamhälleliga verksamheter på några tusenlappar varje år och banta MUCF:s enorma bidragsapparat. Det skulle flytta makten från bidragshandläggarna på myndigheten till de föreningsaktiva. Det skulle också göra det lättare för eldsjälar som lyckas engagera folk, men som inte vet hur man bäst skriver ansökningar för att maxa bidragen, och göra det svårare för rena bidragsentreprenörer.
Ett system som i högre utsträckning bygger på avdrag och frivillighet skulle givetvis minska möjligheten att kräva att civilsamhället lever upp till politiska mål. Men det är det som är själva poängen.
